Ralf Ekblads affärsfilosofi skulle kunna sammanfattas i ett par siffror: 720 miljoner kronor har på 15 år spenderats på fastighetsköp, det inkluderar två nybyggnationer. 820 miljoner har under samma tid plöjts ner i 131 olika förädlingsprojekt.
– Vi lägger alltså mer på att förädla än att köpa nytt. Många bolag köper fastigheter mer eller 
mindre varannan vecka. Visst kan det vara roligt att skapa tillväxt genom att växa. Men för mig handlar tillväxt om kvalitet. Att öka varje kvadratmeters värde är vad vi jobbar med. Jag vill mena att alla fastighetsägare har väldigt mycket att göra med sina befintliga fastigheter och förädla dem innan de köper nya, säger Ralf Ekblad.

För mig handlar tillväxt om kvalitet. Att öka varje kvadratmeters värde är vad vi jobbar med.

Det hundratrettioförsta förädlingsprojektet, Vox Hotel, ligger i samma fastighet som Ekblads kontor. Idag sveper råa vindar in från Vättern, så trots att hotellet bara är runt hörnet och hela beståndet på promenadbestånd så drar Ralf på sig rocken och gör sig redo för en rundvisning.

På väg ut stöter vi på Robert Stroligo, ansvarig för bygg och uthyrning av lokaler, och Kenneth Höglund, bolagets elansvarige. Vi ber dem att agera lite vardag. För även om reportern vill få det att verka som att man har varit en fluga på väggen i den intervjuades vardag, är det naturligtvis sällan sant. Så vi arrangerar.

Fotograf Carl-Robert lägger fram en karta över beståndet och ber dem låtsas vara inbegripna i ett samtal av yttersta vikt. Fast det visar sig inte behövas. Arrangemanget förvandlas snabbt till verklighet. Mina anteckningar blir ytterst fragmentariska.
– Landstinget är intresserade…
– Ytan som Team Sportia släppt…

Det är i alla fall uppenbart att det inte bara är tomt prat när Ralf påstår att det pågår ett ständigt arbete med varenda kvadratmeter i detta bolags bestånd.

Det hade inte byggts något nytt hotell i centrala Jönköping på 28 år. Men Anne Robertsson, som gjort sig ett namn i hotellbranschen bland annat genom att omvandla en liten Bed & Breakfastverksamhet till numera fyrstjärniga Huskvarna Stadshotell, tyckte att det var dags.

Även om Ralf inte hade något att erbjuda när hon gjorde en första trevare fastnade han för idén. Och det räckte att Försäkringskassan meddelade att de inte längre hade behov av 500 kvadratmeter arkiv i källarplanet och att de kunde effektivisera lika stor yta i gatuplan för att Ralf skulle se möjligheterna.
– Nu gick det att få till riktigt bra logistik med hissar, reception och en spännande lobby för framtidens mötesplats, berättar Ralf.

Fastighetsutveckling med Robert Stroligo och Kenneth Höglund. Sedan 1999 har nytecknade hyresavtal i bästa läge stigit från ett kvadratmeterpris mellan 1 200–1 500 kronor till mellan 3 000–4 000 kronor.

Arkitekt är Magnus Månsson som bland annat ritat Avalon Hotel och Clarion Post Hotel i Göteborg.
– Det unika med Vox Hotel är blandningen av olika rumskategorier. Det finns stora sviter med vidunderlig utsikt över Vättern, det finns mer normala rum och så små effektiva rum på tio kvadrat. Analysen vi har gjort är att första gången kanske man bara är på genomresa och vill bo enkelt, nästa gång kommer man med sin äkta hälft och vill ha lite mera lyx. På så vis är hotellet anpassat för olika behov, säger Magnus Månsson.

När vi kommer upp till  övervåningen på hotellet,  som är ett helt nybyggt våningsplan, kan vi överblicka stora delar av Ekblads bestånd. Ralf pekar ut var, man liksom här, har byggt på med en våning och skapat mer uthyrningsbar kontorsyta eller hyres- och studentlägenheter.

Ralf öppnar dörren till ett av de större rummen. När vi kliver ut på balkongen söker sig blicken ut över Vätterns horisont. Men närmast oss går tågspåret som idag skär av stadens kontakt med Vättern. Även om planerna på en höghastighetsbana realiseras är det sannolikt ändå inte möjligt att bli av med det nuvarande spåret.
– Men självklart är det ändå mycket positivt om det blir verklighet. Då kommer Jönköping geografiskt att ligga mitt i centrum av Köpenhamn, Malmö, Göteborg och Stockholm vilket kommer att ge stora utvecklingsmöjligheter.

Vi sliter våra blickar från horisonten och fortsätter vår husesyn. Bara mosaiken i badrummen kostar 3 000 kronor kvadratmetern och alla rum har individuellt styrd AC som kyls från Vättern. Det går inte att ta miste på att han är stolt.
– Vi har genomgående gjort dyra materialval, men istället byggt yteffektivt. På lång sikt får man igen det.

Men ger allt verkligen ett plus när du fört in alla poster i exceldokumentet?
– Nja, ibland för man göra lite med hjärtat också, ler Ralf.

Ralf vill visa att det lagts samma möda på utförande och materialval även när det gäller de mindre rummen, så vi tar hissen ner i källaren.
– Fast vi säger inte källarplan, det låter så negativt. Vi säger minus ett, säger Ralf.

Så kommer han på att det på hotellspråk heter plan noll.
– Men som fastighetsägare säger jag ändå 
minus ett.

– Den nya generationens resenärer har vuxit upp i en mobil värld med andra referensramar och krav. Det syns på rummen, de mobila arbetsplatserna och på gemensamhetsytorna , säger Anne Robertsson, ägare och vd på
Vox Hotel.

Likt en skolpojke som kommer hem med sin 
första smörkniv från slöjden lägger han händerna på detaljer han vill visa. Hantverkskunskapen sitter nog kvar i muskelminnet.
– Jag slutade nian och började som snickarlärling i företaget 1971. Jag körde en del betongbil också och jobbade på byggena i sex år.

Det skulle gå att berätta svensk bygghistoria från andra världskriget utifrån det bolag som Ralfs farfar Eric bildade 1939. Men i korthet: Från början var det en renodlad byggfirma. Första huset var Eric Ekblads egen villa, och fler monteringsfärdiga trähus följde. Efter hand blev projekten allt större. 1967 köpte bolaget ett nedgånget hyreshus som rustades upp och så började resan mot att vara mer inriktade på förvaltning. Innan Ralf började i bolaget hade fadern Leopold tagit över bolagets betongföretag.

Efter ett par år på byggena byggde Ralf på de 
ganska skrala teoretiska kunskaperna med studier på tekniska vuxengymnasiet i Göteborg.
– Jag blev 25-öresingenjör som det kallades på den tiden.

Det och ett par kvällskurser i ekonomi räckte för att få farfars förtroende att ansvara för flera av bolagets projekt. 1993 tog han över som ensam ägare av bolaget. Under de första åren tassade han på i farfars fotspår och köpte 15 000 kvadratmeter vardera i Hjo och Värnamo. Men 1999 var han redo för det stora strategibytet – en rörelse mot centrum.

Men först en kort tillbakablick. I slutet på 1980-talet rådde mer eller mindre domedagsstämning i Jönköpings stadskärna. Regementet lades ner och blev till A6 köpcenter. I den eran började Jönköpings stadskärna tappa kraft.

Det blev Bertil Gustafsson, Jönköpings före detta stadsbyggnadsdirektör, som fick i uppdrag att leda ett projekt att rädda centrum och vända utvecklingen.
– Här har Ralf Ekblad spelat en viktig roll, eftersom han äger stora delar av centrum. Men utöver ägandet är han också en klok man. Ralf förstod tidigt att en affärsfastighet är beroende av hur det är runtomkring, säger Bertil Gustafsson.

Hur detta rent praktiskt kan te sig dyker det hela tiden upp exempel på under vår promenad genom centrum, som på populäraste shoppingstråket Östra Storgatan.
– Här var det ett populärt pinkställe tidigare eftersom man kunde stå gömd under arkaden. Det har vi byggt bort genom att bygga ut med en glasad fasad, säger Ralf.

Ett sanitetsproblem mindre och 340 nya kvadratmeter att hyra ut av bara farten. Alldeles intill ligger Andelen 3, eller ”gamla Domus” som det heter i folkmun. Det var det köp som indikerade företagets strategibyte att successivt lägga beslag på de mest attraktiva fastigheterna i centrum, samtidigt som man avyttrade allt annat innehav. Med facit i hand kan det te sig som ett självklart val. När Ralf köpte ”gamla Domus” 
gav det 8,5 miljoner i hyresintäkter, nu ger det 
23 miljoner.

Ytterligare ett exempel: Ansvaret 2, som förvärvades året därpå, ligger ett par kvarter bort. En fastighet som köptes av SPP (numera Alecta) för 90 miljoner år 1990. De la ner 25 miljoner på att skapa en galleria som aldrig lyfte och sålde sedan till Ekblads för 54 miljoner.

Gör du inget med kåkarna så händer det ju inget. Man måste hela tiden jobba med husen.

Mycket fastighet för pengarna kan tyckas. Men det priset indikerar samtidigt att det inte var någon som riktigt trodde på fastigheten?
– Det var ett stort steg att gå in i city, och det var inte självklart. Men jag har länge haft Hufvudstaden som förebild. De har de bästa lägena i Stockholm och Göteborg , och det fungerar bra. Det försöker vi göra i lite mindre skala i Jönköping. Och gör du inget med kåkarna så händer det ju inget. Man måste hela tiden jobba med husen.

Liksom sin far själv gjorde, arbetar sig äldsta sonen William in i företaget. Idag har han hand om uthyrning och marknadsföring. Någon gång i framtiden är han redo att ta över bolaget i fjärde generationen.

Och så har det rullat på med köp och hyresgäst-anpassningar. En storsatsning var Atollen. Från början var det ju tänkt att det amerikanska fastighetsbolaget GE Real Estate skulle bebygga den attraktiva marken intill Munksjön, men hamnade i juridiskt bråk med kommunen.
– Ibland så är fastighetsmarknaden lokal vilket innebär att du måste ha detaljinformation om staden och dess unika förutsättningar. Det som nu slutförs av Ekblads, Fastighets AB Corallen och HSB Göta är just ett sådant lyckat samarbete där vi alla tre länge har verkat i Jönköping, säger Ralf.

Ralf konstaterar att det varit 15 intensiva år.
– Den expansiva fasen kommer att plana ut. Nu ska vi smälta detta. Om två, tre år har vi nog förädlat klart de hus vi har. Sen blir det mer löpande förvaltning.

Och äldsta sonen William, 20 år, som redan arbetar i företaget är redo att ta över i framtiden. Återstår att se om han kommer att ta ut en ny kurs.

_________________________________________________________________________

Fakta / Ralf Ekblad

Verksam: Vd och ägare Fastighets AB Eric Ekblad. Förvaltar 2 470 hektar skog utanför bolaget.
Född: 1956 i Jönköping.
Bor: Sjöeryds säteri (Tenhult).
Familj: Fru Johanna, William 20, James 17 och Noel 8.

Tio frågor / Rald Ekblad

Favoritpryl: Många, men en Iphone kan man ha mycket nytta av.
Vackraste huset: Sjöeryds säteri.
Ett hus som aldrig borde ha byggts: Alla koncentrationsläger.
Senast lästa bok: Bibeln.
Intressen: Skogs­förvaltning och att lära sig mer om naturen och skapelsen.
Min bästa egenskap: Tänker efter före.
Kan jag bli bättre på: Det mesta, för vi kan alltid lära oss att utveckla våra egenskaper.
Paradrätt i köket: Älgstek.
Favoritmusik: Country.
Mest stolt över: Min underbara hustru Johanna och våra fantastiska pojkar William, James och Noel

På flera av fasaderna längs Hamngatan som leder upp till stadskärnan skymtar skyltar med Contentus logga. Vinden är isande kall denna vinterdag i Ystad, men inne på fastighetsbolagets kontor är det varmt.

På plats väntar Rickard Ohlsson, vd för familjeföretaget och stolt vinnare av Fastighetstidningens utmärkelse Årets Fastighetsägare. Ett pris som de vunnit för sitt arbete med stadsutveckling, nybyggnation och renovering av miljonprogram.
– Det här är stort för mig, och för oss, våra anställda och styrelsen. Vi jobbar hårt och långsiktigt med vårt fastighetsföretagande. Priset är ett bevis på att vi gör ett bra jobb, säger Rickard Ohlsson och lägger till:

– Vi vill passa på att dela det här priset med alla våra hyresgäster och samarbetspartners också.

Den breda dialekten, liksom stoltheten, är omisskännlig.

Contentus har sedan åttiotalet varit verksamma i Ystad och påverkat stadens utveckling. Flertalet av bolagets fastigheter omgärdar Stortorget. Här har de sedan starten förädlat fastigheter med kulturhistoriskt värde. Bolaget har även fastigheter och nybyggnadsprojekt i Kristianstad och Malmö.

I miljonprogramsområdet Herrgården återfinns tio procent av beståndet. Ett område som 2008 fick mångas ögon på sig, och som under de senaste år genomgått en omfattande förändring.

Rickard Ohlsson besöker ofta beståndet på Herrgården där Ivad Oweiti arbetar som fastighetsskötare.

Det var när tv:s Uppdrag granskning uppmärksammade hur skandalomsusade Acta fått förelägganden av miljöförvaltningen för deras misskötsel av beståndet i Herrgården i Malmö. Bilder av kackerlackor, mögel och hyresgäster som inte fick någon hjälp fyllde tv-rutan. Contentus som ägde grannfastigheter i området, med Rickard som nytillsatt vd, hamnade också i blickfånget.
– När Uppdrag granskning tog upp det blossade det upp i media rejält. Området fick ett negativt rykte och det gjordes kontroller hos alla fastighetsägare i området, berättar Rickard Ohlsson. Han funderar länge och väljer sina ord väl, den mediala stormen har satt sina spår.

Rickard Ohlsson är noga med att poängtera att Contentus fastigheter inte fick några förelägganden från miljöförvaltningen om åtgärder. Företaget som är döpt efter det engelska ordet content, nöjd, sköter förvaltning och drift av alla fastigheter i beståndet själva och har som målsättning att arbeta nära hyresgästerna. Även så i Herrgården.

Vi är en långsiktig fastighetsägare och vill göra saker som är hållbara. Finns det då problem måste man titta på orsakerna
från grunden.

När området hamnade i medias fokus fanns redan planer på renovering, och 2009 drogs arbetet i gång.
– Vi är en långsiktig fastighetsägare och vill göra saker som är hållbara. Finns det då problem måste man titta på orsakerna från grunden. Miljonprogrammen är idag mer än fyrtio år gamla så de är ju generellt väldigt slitna. I många fall är det också mycket problem med trångboddhet, vilket gör att slitaget blir större än normalt. Ett annat problem var att en stor andel av de boende inte hade jobb och det är ju inte alls bra för ett område. Så vi tänkte att när vi satsar så ska vi göra det på ett sätt som gör att helheten i boendet förändras och blir attraktivt så att fler människor med arbete och egen inkomst vill flytta dit.

På ett tidigt plan involverades hyresgästerna.
– Vi bjöd alla på fika. På planritningar fick hyresgästerna rita och beskriva olika saker som man ville ha på innergården. Och utifrån den dagen, då även våra arkitekter var med, gjorde vi planen för hur vi skulle utveckla området.

Renoveringarna påbörjades, och trappa för trappa rustades upp med komplett stambyte. Nya kök, nya badrum, ny el och upprustade trappuppgångar och tvättstugor.
– Det var ett stort projekt för oss, vi investerade cirka 100 miljoner i de 169 lägenheterna. Även garage och lägenhetsförråd har säkrats upp och vi har uppgraderat ventilationen. Nu har det blivit mycket bra. Vi har nått vårt mål vad gäller attraktiviteten på boendestandarden, och har de senaste åren i princip bara hyrt ut till hyresgäster som har egen inkomst av arbete.

Innan vi pratar vidare om Herrgårdens historia visar Rickard Ohlsson runt på kontoret där bilder på alla fastigheter i beståndet täcker väggarna.

Med sin mor Gertrud som styrelseordförande driver Rickard som andra generationen företaget framåt.

Gertrud Ohlsson, Rickards mor, och den som tillsammans med Rickards far Harald Ohlsson grundade bolaget kommer ut för att hälsa:
– Vi började på sjuttiotalet som ett möbelföretag. De första fastigheterna köpte vi i Tomelilla 1982 och sedan bestämde vi oss för att satsa helt på fastigheter. Då köpte och sålde många fram och tillbaka, men vi gav oss aldrig in i den svängen. Vi har tagit det lugnt och köpt en fastighet i taget, berättar Gertrud Ohlsson, som idag är styrelseordförande i Contentus.

Vi bestämde oss för att satsa helt på fastigheter. Vi har tagit det lugnt och köpt en fastighet i taget.
Gertrud Ohlsson, styrelseordförande i Contentus

Fastigheterna i Tomelilla är nu sålda och istället äger man 121 000 kvadratmeter bostads- och kommersiella fastigheter i de tre städerna. Rickard själv är uppvuxen i Ystad och som han själv säger ”med Contentus vid frukostbordet”.

Men även om fastig­hetsägandet alltid varit en del av hans uppväxt så kände Rickard sig aldrig tvingad att börja arbeta i företaget. Efter gymnasieåren flyttade han till Kristianstad för att plugga ekonomi och hamnade därefter i Malmö.
– Jag har alltid tyckt om fastighetsbranschen. Men det är just byggnation och fastighetsutveckling som jag tycker är speciellt intressant. Jag hade en egen firma som sålde kök ett par år, men 2002 började jag jobba operativt på Contentus.

När det var dags att gå in i företaget ville Rickard lära sig allt, så första året testade han på de flesta funktionerna. Allt från hyreskontrakt, förvärv och drift fick han koll på och bland annat spenderade han en dag i veckan under det första året med fastighetsskötarna.
– Det var för att få lite kunskap om den tekniska biten också. För jag ville själv sätta mig in i fastighetsföretagande från grunden och få en känsla för hur det är på varje arbetsplats och i varje roll.

Därefter tog han över förvaltnings- och drift­ansvaret för företagets bestånd i Malmö, en roll han hade fram till att han tog över som vd i början av 2008, 30 år gammal.
– Min far blev sjuk i slutet av 2008, och gick bort sommaren 2009. Men jag hade i alla fall många år att bolla idéer med honom redan innan. Vi hade väldigt bra samarbete, jag och min far, säger Rickard eftertänksamt och blicken söker sig bort mot faderns fotografi på soffbordet. Harald Ohlsson var en profil i Ystad, känd för sitt stora engagemang för stadens utveckling.

Det är dags att sätta sig i bilen, och färdas de dryga 40 minuterna till Malmö, en resa som Rickard Ohlsson gör ett par gånger i veckan. Men först tittar vi in till Gertrud Ohlsson för Rickard behöver skriva under några styrelseprotokoll.
– Nu skulle han ha varit stolt, Harald. Rickard har bra omdöme och sköter det här så bra, säger hon.

Vi stannar på Herrgården, och börjar vandra runt bland Contentus fastigheter. Rickard är noga med detaljer och berättar om varje del av renoveringen. Särskilt köken intresserar honom och i flera av de nybyggnadsprojekt som företaget haft har han själv varit med och utformat dem.

Innan Rickard gav sig in mer aktivt i fastighetsbranschen drev han ett företag som sålde kök. En kunskap som han inte låter vila i rollen som vd på Contentus.

Att sitta framför datorn och rita ut köksinredning och arbetsytor verkar vara lika mycket jobb som nöje för honom. Om man i de flesta stunder möter en något reserverad, och mycket samlad man, är det när han pratar om detaljerna som han går i gång.
– Jag vet ju vad hyresgästerna vill ha, och det förmedlar jag vidare till arkitekterna som utgår från detta i projekteringen.
2012 var renoveringarna i området färdiga och det blev dags för hyresförhandlingar.

Vi blev förvånade för vi var övertygade om att vi skulle kunna ta ut de här hyreshöjningarna.

Då kom nästa överraskning. När Contentus yrkade på 37 procentig hyreshöjning, blev det stopp hos Hyresgäst­föreningen.
– Vi blev förvånade för vi var övertygade om att vi skulle kunna ta ut de här hyreshöjningarna. Vi hade ett antal lägenheter i samma fastighet som vi hade byggt om tidigare till motsvarande standard invändigt och då hade Hyresgästföreningen accepterat den höjningen. Därför tyckte vi att det är rimligt att anta att den nivån även kommer att gälla för resterande lägenheter som en bas och att man därefter gör ett skäligt tillägg för övriga standardförbättringar som ytterligare tillkommit som ny förbättrad gårdsmiljö, ombyggda tvättstugor, trapphus och källare med mera. Så det var ju vår bas för hela kalkylen för ombyggnaden och det är ju så bruksvärdessystemet är tänkt att fungera.

Förhandlingarna strandades och ärendet gick till Hyresnämnden som beslutade att godkänna hyreshöjningar på 20 procent. Contentus valde att överklaga igen, och sedan sommaren 2013 har de väntat på att ärendet ska tas upp i Hovrätten. Om man inte kan få igenom skäliga hyreshöjningar för att täcka kostnaderna är det stor risk att många fastigheter kommer att stå och förfalla menar Rickard Ohlsson.

Men bortsett från osäkerhet kring hyror är Rickard Ohlsson stolt över den renovering som de genomfört och glad när han möter hyresgäster som kan vara stolta och nöjda med sin bostad.
– Det är kul att se nu efter ombyggnaden hur området har förändrats till det bättre och vi samverkar med Malmö stad och de andra fastighetsägarna, MKB och Victoria Park, för att denna positiva trend skall fortsätta.

Nu ser han fram emot att fortsätta utveckla Contentus fastigheter och bidra till stadsutvecklingen i de städer de finns i, samt bygga fler hyresrätter.

Och kanske får de också köken utformade av Rickard Ohlsson.

________________________________________________________________________________

Fakta/ Rickard Ohlsson

Ålder: 37
Familj: Barnen Kevin, 4 år och Filip, 7 år och frun Linda.
Bor: Ljunghusen
Aktiv som: vd, styrelse­ledamot och ägare av Contentus, styrelse-ledamot i Bösarps Grus och Torrbruk, styrelseledamot i Citygruppen i Ystad, styrelsesuppleant i Fastighetsägarna Syd samt styrelseledamot i Fastighetsägarnas Syds Ystadsdistrikt.

_________________________________________________________________________________

Tio frågor/ Rickard Ohlsson

Favoritpryl: Min Iphone.
Mest stolt över: Min familj.
Vackraste huset: Söderport 16 på Gustav Adolfs Torg 45 i Malmö.
Salt eller sött: Salt.
Min bästa egenskap: Beslutsam.
Min sämsta egenskap: Fastnar kanske ibland lite mycket i detaljer.
Favoritmusik: Blandat, allt från ABBA, Red Hot Chili Peppers, Kiss till nyare musik som John De Sohn.
Plats jag gärna reser till igen: Florida.
Paradrätt i köket: Skaldjur.
Intresse förutom fastigheter: Att umgås med familj och vänner. Jag trivs i naturen, tycker om att fiska. Spelar golf ibland, och gillar båtliv. Vi brukar ta några turer med vår båt varje sommar till Danmark.

___________________________________________________________________________

Det här satsat Contentus på

Närhet till hyresgästerna är högsta prioritet

På gården vajar Contentus flaggor i topp. Sedan nittiotalet har företaget ägt husen i Herrgården som sedan dess genomgått en omfattande renovering. Ivad Oweiti är fastighetsskötare på Contentus och bor själv i en av fastigheterna, och arbetar nära sina grannar.
– Jag har fått säga till att när arbetsdagen är slut så är jag bara granne igen, då har vi jourtelefon om det skulle hända något. Men det är många som ringer på ändå, säger Ivad Oweiti med ett stort leende.
Han trivs på jobbet och berättar att hela området har gjort en helomvändning.
–  Området har förändrats 180 grader, men på vår gård har det alltid varit bra. Här samlas alla, på sommaren är det helt fullt, berättar han när vi promenerar över gården mot medborgarkontoret Varda som huserar i Contentus fastighet.
I hans arbete ingår, förutom reparationer, också renhållning och att hålla snyggt i de gemensamma ytorna. Att Ivad Oweiti förutom svenska också pratar arabiska underlättar arbetet eftersom många av hyresgästerna i området har arabiska som modersmål. Till medborgarkontoret Varda, som Contentus medfinansierar, kommer arbetsförmedlingen, polisen, föreningar och framförallt boende flera gånger i veckan för att mötas, samtala, informera och umgås.

– Varda är jätteviktigt för boende i området. Det är nu det enda medborgarkontoret som finns på Herrgården, berättar Faten Moussa, anställd på Varda engagerat. Hon passar också på att sticka några exemplar av senaste numret av Hej Herrgården i handen på Rickard Ohlsson.
– Vi skriver om er, om att ni ska sponsra det nya aktivitetshuset här, säger hon.

När gammalt möter nytt

Bevarande av gamla fina värden är en av Contentus grundstenar. En annan är förädling av beståndet. En fastighet där de två grundstenarna mötts är Birgitta-kapellet på gågatan i Ystad. Sedan 1500-talet har byggnaden varit en del av stadsbilden, och ursprungligen använts som gillesal och magasin. Sedan många år tillbaka har byggnaden huserat klädföretag, men nu har en något oväntad hyresgäst flyttat in, den internationella restaurangkedjan Subway. Då fick byggnaden också en ansiktslyftning.
– Jo, det var en del som reagerade när vi byggde om Kappahl, och vi samtidigt byggde ut fastigheten Thor med en glasdel. Men det har blivit jättebra, och jag tror de allra flesta är nöjda med slutresultatet, säger Rickard Ohlsson.

Vi fångar franchise­tagaren Daniel Roslund precis innan lunchruschen sätter igång och han visar oss hur materialval och anpassningar gjorts för att bibehålla byggnadens själ. Tillsammans med Rickard Ohlsson har det blivit många och långa diskussioner på vägen.
– Vi har fått göra avkall på en hel del krav som Subway ställer, men slutresultatet är vi supernöjda med. Till exempel har vi fått sätta upp en frilagd skylt istället, berättar Daniel Roslund och visar också upp den anpassade hissen som dagens tillgänglighetsregler kräver.

Satsar på hyresbostäder

I området Sege Park i Malmö skymtar flera byggkranar. Men på Contentus tomt är de sedan början av 2014 borta. Då stod de 124 hyreslägenheterna för hyresgäster 55+ klara. Contentus har sedan tidigare byggt utifrån samma koncept i både Ystad och Kristianstad men i mindre skala.
– Det här har varit vårt absolut största projekt hittills. Ett väldigt roligt projekt att följa, berättar Rickard Ohlsson medan han visar garagen i lärkträ och det gemensamma gymmet som finns i bottenvåningen i en av de fyra huskropparna.

Det är även han som ligger bakom utformningen av köken i fastigheterna. Och nybyggnadsprojekt kommer det blir fler av.
– Nu har det blivit så att vi riktat in oss på seniorboende, men det behöver det inte alls bli i framtiden. Det beror på hur det passar för respektive projekt, men vi vill satsa på hyresrätter.
Rickard har drömmar om att bygga högt, helst i Malmö. Men först på projektlistan står en fastighet i Malmö med hotell som planeras att byggas om till hyreslägenheter.

När fastighetskrisen nådde sin kulmen 1992 skapades det statliga företaget Securum för att stabilisera den oroliga kreditmarknaden. Securum tog över ett par tusen av Nordbankens dåliga lån, som oftast pantsatts i fastigheter.

En av aktörerna i detta drama var dåvarande  ekonomichefen på Securum, Jan Kristensson.

– Det var en speciell tid. Vi omvandlade lånepanterna till reala tillgångar i nya bolag. Där lärde jag mig att värdera fastigheter, säger Jan Kristensson.

Han har fått användning av fastighetskunskaperna sedan dess. Som vd för Ikano Retail Centres ansvarar Jan Kristensson för tio handelsplatser i Sverige – från Älmhult till Haparanda.

Vi träffas på ett café i Ikano Retail Centres senaste shoppingcenter, i Kungens kurva, som öppnade våren 2014. Några tiotals meter utanför gallerian ligger huvudingången till Ikea.

Jan Kristensson diskuterar försäljningen med Matilda Gneipelt i butiken Royaldesign.se.

Men trots att köpcentret ligger mitt i Sveriges största handelsplats syns inte många kunder till denna disiga januaridag.

– Andra halvan av januari och hela februari är alltid de sämsta försäljningsmånaderna, förklarar Jan Kristensson när han guidar oss igenom anläggningen.

Våra investeringar påverkar handeln i centrala lägen. Men citykärnorna har kvaliteter som vi aldrig kan få.
Jan Kristensson 

I shoppingcentret finns den sedvanliga mixen av kläd- och modebutiker, lite elektronik och några caféer. Jan Kristensson förklarar strategin: kläder och mode på plan 2 (”för det är ju det de flesta vill ha”) och blandade affärer på plan 1.

Affärsmixen är viktig. Stora varumärken lockar kunder – och andra hyresgäster.

Utgångspunkten för alla Ikano Retail Centres  köpcenter är ett Ikeavaruhus, vilket är ett bra marknadsföringsargument när företaget jagar kunder till nya etableringar.

– Det är ju det som skiljer oss från våra konkurrenter, säger Jan Kristensson.

Han utstrålar lugn och verkar inte vara en person som stressar upp sig i onödan. Hans personlighet matchar Ikeaimagen: lite tillbakadragen och ödmjuk, med bra koll på detaljer.

Efter ett tag når vi slutet på affärsgången och kommer fram till en stor glasruta som vetter mot ett öppet och snötäckt fält. En knapp kilometer bort skymtar konkurrenten Heron City.

– Här ska vi bygga vidare om planerna går i lås. Vi vill bygga ända bort till busshållplatsen bredvid Heron City. Vi har 25 000 kvadratmeter idag och vill bygga på med ytterligare 40  000 kvadratmeter, säger Jan Kristensson.

Även en ny byggnad för Ikea är under diskussion, men inget är klart än. Nu jobbar företaget med en detaljplan tillsammans med Huddinge kommun.

– Jag hoppas att vi kan ta de första spadtagen 2017, säger Jan Kristensson.

Den svenska köpcentermarknaden har vuxit kraftigt sedan mitten av 1990-talet: från runt 230 till knappt 360. Under samma period har omsättningen tredubblats och är nu uppe i drygt 200 miljarder kronor per år.

– Jag tror att vi kommer att fokusera mer på service i framtiden, till exempel frisörer och nagelvård, säger Jan Kristensson.

Man kan ju undra hur många köpcenter det finns utrymme för och om inte marknaden börjar bli mättad. Under 2013 växte den ordinarie detaljhandeln med 2 procent, medan köpcentren ökade med blygsamma 0,8 procent.

Men Jan Kristensson verkar inte oroad.

– Här i Stockholm är det ju fortfarande ett enormt sug efter bostäder och befolkningen kommer fortsätta att öka. Men vi kan inte slå oss till ro. Vi måste bli ännu bättre på att förstå vad folk vill ha.

– Jag tror att vi kommer att fokusera mer på service i framtiden, till exempel frisörer och nagelvård. Och på sikt kan man ju tänka sig kommunala tjänster, som bibliotek eller annan kulturverksamhet.

Vi måste hitta nya sätta att skapa upplevelser för våra besökare. Men jag tror att folk vill ha mötesplatser även i framtiden.
Jan Kristensson 

Men kommer inte köpcentren döda stadskärnorna då?

– Våra investeringar påverkar handeln i centrala lägen. Det är en del av konkurrensen och den kommer alltid att finnas. Men citykärnorna har kvaliteter som vi aldrig kan få. Dessutom försöker vi alltid att samarbeta med kommunen för att försöka göra orten som helhet till en shoppingdestination.

– Ta Erikslund shoppingcenter i Västerås – det har blivit som ett regionalt centrum med 6 miljoner besökare varje år. Folk kommer från hela länet, och det kan Västerås dra nytta av.

I höstas blev Jan Kristensson utnämnd till handelns mäktigaste man 2014, av branschtidningen Market.

”När Jan Kristensson bestämmer sig för att flytta en av sina schackpjäser i form av ett nytt Ikeavaruhus eller en Ikanogalleria förändrar han spelplanen för handeln på en hel ort och för hela regioner”, står det bland annat i motiveringen.

Tidigare har namnet Jan Kristensson inte genererat så många Googleträffar som hans position borde medföra. Men nu blir det nog ändring på det.

Hur känns det att vara handelns mäktigaste man?

– Haha, jag undrar just hur de kom fram till det. Den här typen av utmärkelser betyder inte så mycket för mig, men det är nog bra för företaget. Tack vare detta har jag fått påringningar från en del intressanta potentiella kunder.

Att konditorsonen från Osby skulle avancera ända upp till den svenska handelstoppen var inte alldeles givet. Yrkesinriktningen berodde på en släkting som trodde att ekonomi skulle kunna vara ett spännande val efter gymnasiet. Så Jan Kristensson sökte och kom in på ekonomilinjen på Lunds universitet, med inriktning på planering och kontroll.

När examen var klar, inklusive ett utbytesår i Kalifornien, väntade första jobbet – som controller på skånska kemiföretaget Perstorp. Därefter hamnade han som koncerncontroller på Ikea några år innan Securum väntade.

När Securumsejouren var klar påbörjade han sin Ikanokarriär. Och sedan 1996 har Jan Kristensson haft en rad olika chefsposter inom koncernen.

1998 var han med och startade handelsplatsen Stockholm Quality Outlet i Barkaby, norr om Stockholm – ett samarbetsprojekt mellan Ikano och Skanska.

– Efter bara ett par veckor fick vd:n för Out­leten gå och då hoppade jag in istället. Det var tufft, besökssiffrorna var svajiga. Jag analyserade läget och såg att handelsplatsen var för liten. Ett av mina första beslut var faktiskt att utöka antalet affärer.

I backspegeln var det nog ett klokt beslut. I dag ligger Barkaby på andra plats bland landets handelsplatser, men Ikano är inte inblandat längre.

– Jag lärde mig mycket om köpcenter där. Vi gick igenom företagen i detalj och analyserade vad som krävdes för att nå lönsamhet.

Här fick Jan Kristensson smak på köpcentermarknaden. Nyttiga erfarenheter då Ikano började fokusera på området och startade Ikano Retail Centres, där Jan blev företagets förste vd 2008.

Nu är det andra utmaningar jämfört med Barkarbytiden. Den ökade e-handeln till exempel. När den vanliga detaljhandeln ligger relativt still ökar e-handeln i raketfart – under 2013 med 16 procent.

– Ja, det är en stor utmaning. Vi ändrar utbudet successivt i köpcentren. Bok- och skivaffärer har ju i princip försvunnit. Vi måste hitta nya sätt att skapa upplevelser för våra besökare. Men jag tror att folk vill ha mötesplatser även i framtiden.

Nu siktar företaget på att bygga anläggningar närmare citykärnorna. I Stockholm planeras för ett nytt köpcentrum med Ikea i den så kallade Söderstaden, vid Globen, precis utanför tullarna med tunnelbanan precis bredvid.

– Det är ett väldigt annorlunda projekt eftersom det ligger så nära staden. Men inget är beslutat än. Vi diskuterar med kommunen nu, säger Jan Kristensson och markerar att han inte kan säga så mycket mer om detta projekt i nuläget.

Efter en kaffepaus går vi vidare i köpcentret och kommer till sportbutiken Stadium. Här brukar Jan Kristensson själv hänga ibland. Han springer regelbundet (även maratonlopp) och vill ha bra grejor på sig.

– Men jag brukar inte åka till köpcenter varje helg – fast ibland följer jag med, säger han och indikerar att det är hustrun som bestämmer färden.

– När hon kollar klädbutikerna brukar jag benchmarka och se vilka butiker som finns om vi är i ett köpcentrum som inte är vårt, säger Jan Kristensson innan vi rundar av med en snabb visit på Royal­design.se som säljer design och heminredning – ett av de näthandelsbolag som nu börjat etablera sig fysiskt med butiker på olika håll i landet.

– Det här är en av mina favoritbutiker. Här finns fina varumärken, säger Jan Kristensson när vi tar bilder på honom och Matilda Gneipelt som jobbar i affären.

Det är ganska tomt i butiken, men Matilda Gneipelt är ändå nöjd.

– Det har varit ganska bra försäljning i januari faktiskt, säger hon. Folk köper basen på Ikea och piffet här.

Jan Kristensson nickar och ser nöjd ut.

Fakta/ Ikano Retail Centres

Äger och utvecklar handelsplatser i Sverige, Norge och Finland.
Ägs gemensamt av Ikano Fastigheter och Ikea.
Har 11 shoppingcenter med  en uthyrningsbar yta på 370 000 kvm.
Har 17 miljoner besökare per år. 65 personer arbetar i företaget.
Hyresintäkter: 586 miljoner kronor.

Fakta/ Jan Kristensson

Ålder: 57.
Bor: Råå, utanför Helsingborg.
Familj: Fru Christina och två utflugna barn.

Tio frågor/ Jan Kristensson

Favoritpryl:  Fjärr­­kontrollen.

Vackraste huset: Sommarstugan.

Senast lästa bok: ”1914” av Peter Englund.

Intressen: Samhällsfrågor, internationell politik och sport.

Min bästa egenskap: Ödmjukhet.

Varvar ned med: Sudoko och tv.

Kan jag bli bättre på: Leva i nuet.

Paradrätt i köket: Köttbullar och efterrätter.

Lyssnar på: Det mesta, men musikintresset började med David Bowie och Pink Floyd.

Mest stolt över: En svensk klassiker, och att jag har fått möjlighet att se människor växa genom förtroende och ökat ansvar.

Mehmet Kaplan är på hemmaplan.
– Det här är min hemby, säger han när Fastighetstidningen möter upp honom i Akalla en tidig morgon innan han ska in till arbetsplatsen på Näringsdepartementet. Han har lämnat yngsta dottern på skolan som ligger nära t-banan. Några boende som passerar oss på väg till tunnelbanan hälsar på bostadsministern med en snabb nick. Efter åtta år i riksdagen och innan dess ordförande i Sveriges Unga Muslimer i två år är han ett känt ansikte i om rådet. Och familjen Kaplan är också väl representerad på Järvafältet: Mehmets föräldrar, syskon och andra släktingar bor i princip alla i omgivningarna.

– De är min trygghet och jag har svårt att tänka mig att bo någon annanstans just nu, säger Mehmet Kaplan och berättar hur han som liten grabb sprang runt i husen och delade ut reklam. Han har koll på gatuadresserna som alla har namn med finsk anknytning. Och vilka pizzor som är godast på den lokala pizzerian.

– Den med svamp och mozzarella är min favorit. Pizza är generellt en bra ursäkt för att äta mycket ost, skrockar han.

– Där uppe på åttonde våningen bodde vi en gång, säger Mehmet Kaplan och pekar upp mot ett av punkthusen i Akalla.

BOSTADSKARRIÄREN HAR GÅTT mellan olika lägenheter, såväl allmännyttiga som privatägda, fram till att familjen för några år sedan köpte ett av de få radhusen i området.

– Jag hade då stått elva år i bostadskö men det fanns inget alternativ som passade, nästan ursäktar han sig. Man anar att han helst hade bott i en hyresrätt eftersom det är en boendeform som passar en rödgrön bostadsminister bäst.

Miljonprogrammet ligger honom varmt om hjärtat och Mehmet Kaplan påpekar att det i regeringen bara är han och infrastrukturminister Anna Johansson (S) som bor i dessa områden. Anna Johansson i Bergsjön i Göteborg.

– Miljonprogrammet är politikens blinda fläck, säger Mehmet Kaplan och är sedan snabb på att inflika att det även gäller orter som Vetlanda, Tidaholm och Jukkasjärvi. Han vill vara en bostadsminister för hela landet och ett allt för ensidigt fokus på förortens problematik riskerar att slå tillbaka. Att de första resorna som minister gick till Turkiet och till Hongkong väckte också kritik på sociala medier och på en konferens om stadsutveckling, några dagar innan vårt möte i Akalla, påpekar hans tidigare partikollega Maria Wetterstrand: ”nu är det dags för Mehmet att åka ut i landet”.

– Han ska ut i landet nu, tycker partikollegan Maria Wetterstrand.

– Jag har redan varit på många orter, bland annat Kalmar och Eskilstuna. Under 2014 besökte jag 90 miljonprogramsområden och nu ska jag besöka många igen, säger Mehmet Kaplan. På hans lista står förstås även möten med olika intressenter inom bostadsnäringen. Det är ingen brist på personer som vill delge ministern sina råd om hur det ska skapas 250 000 nya bostäder – målet som den rödgröna regeringen satt upp för denna mandatperiod.

ETT HÖGT MÅL. Är du inte stressad, undrar jag när vi senare under dagen möts på ministerns kontor inhyst i det gamla posthuset vid Vasagatan.

– Nej, det finns inget skäl att stressa för det finns inga snabba lösningar, säger Mehmet Kaplan. Vi har strukturella hinder som byggts upp under lång tid och det råder ett glapp mellan efterfrågan och tillgång. Sådant går inte att lösa med massa små åtgärder. Det visar den förra regeringens år vid makten.

Hans svar är en tämligen lång utläggning och under intervjun inser man att Mehmet Kaplan har en förkärlek för utförliga inledningar innan han svarar på en fråga, ibland tenderar även svaret på frågan att försvinna i sammanhanget.

Han beskriver de gångna åtta åren med alliansens och bostadsminister Stefan Attefalls politik och 56 utredningar som ”små idéer med resultat på marginalen”. Tidigare har han lite nedlåtande sagt att det enda som förre ministern åstadkom var Attefallshuset.

Men nu är tonen lite mer ödmjuk, kanske efter insikten att det inte finns några enkla lösningar på en fråga som stötts och blötts i snart tjugo år.

Att det länge rått stiltje på hans departement skyller han på den parlamentariska diskussionen (läs budgetsammanbrottet) som förlamade arbetet.

– Jag är en politiker som aldrig varit intresserad av formfrågor utan är inriktad på sakfrågorna, säger han som kommentar till de förhandlingar som till sist utmynnade i decemberöverenskommelsen.

MEN VAD HAR DÅ Mehmet Kaplan för sakpolitiska förslag i sin verktygslåda, åtgärder som ska leda till förändringar och som inte är på marginalen? Det han återkommer till gång på gång under intervjun är infrastruktur och kollektivtrafik.

– Snabbjärnvägen som vi satsar på gör Sverige mindre. Den generar arbete och skapar nya bostadsområden ut med spåret. Till det har vi även även lagt två miljarder på så kallade Stadsmiljöavtal, där vi medfinansierar kollektivtrafik och gör det lättare för kommuner som inte har resurser att utveckla mark som hittills inte varit så lönsam att bygga på.

Jag är en politiker som aldrig varit intresserad av formfrågor, utan är inriktad på sakfrågorna.

Nu är detta spörsmål som till viss del ligger utanför hans ansvarsområde. Det gör även de stora frågorna om skatteförändringar, som moms på bostadshyra och ändrade regler för reavinstbeskattning, det sistnämnda enligt många bedömare det bästa sättet att öka rörligheten på bostadsmarknaden.

– En sak för finansen, säger Mehmet Kaplan och vill inte gå in på sina egna åsikter i dessa frågor.

På hans bord ligger däremot förslag på olika regelförenklingar där hans föregångare på posten redan beställt ett försvarligt antal utredningar. Några av dem är på ingång under året.

– Jag väntar på att se utlåtandet om konkurrenssituationen i byggsektorn. Jag får signaler från små och medelstora byggbolag som säger att de har svårt att få del av marknaden på lika villkor. Eftersom det är långa processer är det svårt att ligga ute med pengar så lång tid och vi får se om det behövs förstärkning i form av bättre kreditgivning.

NÄR DET GÄLLER branschens krav på att få bygga närmare bullerkällor, göra avsteg från vissa av tillgänglighetskraven och att få kortare demokratisk process där ärenden inte överklagas i instans efter instans befinner sig Mehmet Kaplan, liksom andra miljöpartister i regeringen, i en besvärlig sits där partiets grundläggande principer ställs mot behoven av nya bostäder och ny infrastruktur. En stor del av alliansregeringens förslag för att förenkla och förkorta byggprocesser gick Miljöpartiet emot. På lokal nivå är även Miljöpartiet det parti som går emot byggplaner mer än andra gör.

– När det gäller förslagen i riksdagen så hade vi andra alternativ som vi ansåg var bättre, menar Mehmet Kaplan. Snabba processer är bra men demokratin måste få ta den tid den tar. Rättsäkerheten får inte tummas på.

Ali Juma, invandrad från Irak med sönerna Darin och Arin hälsar på bostadsministern.

Partiets motstånd mot att lätta på bullerregler och tillgänglighetskrav menar han bottnar i omtanke om barn och funktionsnedsatta.

– Forskningen visar allt mer att långvarigt buller kan skada unga och jag ser det som en viktig folkhälsofråga. Jag har också svårt att förstå varför vi ska bygga bostäder som inte alla kan bo i – även en frisk student kan hamna i rullstol eller att en handikappad kompis ska kunna hälsa på.

SJÄLV HAR HAN som minister än så länge bara initierat ett fåtal åtgärder – den som fått mest uppmärksamhet är en översyn av andrahandshyrorna. En regelförändring som Miljöpartiet själva var med att fatta beslut om, men som det enligt Mehmet Kaplan eventuellt finns skäl att omvärdera.

– Det tycks som att hyrorna gått upp rejält på denna marknad som i första hand vänder sig till studenter och nyanlända. Syftet med reformen var att det skulle blir fler lägenheter att hyra men utbudet ser nu ut att ha minskat i storstäderna. Därför vill jag att Boverket tittar närmare på saken.

Några andra konkreta förslag på hur man kan utnyttja det befintliga beståndet bättre finns inte med i ministerns verktygslåda. Han tror i alla fall inte att förändringar av hyressystemet leder någonstans.

Egentligen är vi ju rätt eniga över partigränserna kring bostadspolitiken, om man bortser från att vissa tror att marknaden löser allt.

– När vi har en marknad där efterfrågan är så enorm är svaret att bygga mer och inte att reglera med friare hyror. Det är väl ingen som vill ha marknadshyror, inte ens moderaterna, frågar han retoriskt. Men, tillägger han, jag har inga ideologiska skygglappar i frågan. Är det ett sätt att lösa bostadsbristen kommer jag att sondera den politiska terrängen om det finns intresse för det.

– EGENTLIGEN ÄR VI JU RÄTT eniga över partigränserna kring bostadspolitiken, om man bort ser från att vissa tror att marknaden löser allt. Eftersom vi har ett parti i riksdagen (SD) som kommer att rösta emot allt de inte gillar måste vi agera efter vilket stöd vi kan få. Jag vill inte driva frågor som med minsta möjliga marginal kan rivas upp. Fastighetsbranschen behöver beslut som är långsiktiga.

Intervjutiden är i princip slut och jag slänger ut en sista fråga om bilden av Miljöpartiet som ett antitillväxtparti. Den hittills timide Mehmet Kaplan blir plötsligt upphetsad och höjer rösten ett snäpp.

– Antitillväxt? Nej verkligen inte! Det är bara rabulister som kallas oss så. Vi är inte emot tillväxt och vi är definitivt inte emot att det byggs fler bostäder – men det måste ske med hållbar tillväxt, vilket jag menar är fullt möjligt.

FAKTA/MEHMET KAPLAN

Mehmet Kaplan

Aktuell: Bostadsutvecklings- och IT-minister.
Ålder: 44 år.
Familj: Fru och två döttrar, 8 och 15 år gamla.
Bakgrund: Född i Gaziantep i Turkiet (han har kvar sitt turkiska medborgarskap), kom till Skövde som ettåring. Läst Lantmäteriprogrammet på KTH men avslutade inte studierna. Har varit ordförande i Sveriges Unga Muslimer och IOGT-NTO i Stockholm. Riksdagsledamot för MP sedan 2006.

Med snabba steg korsar hon Emigrantvägen och tar sig över till en stor tom tomt precis vid kajen. Marken gränsar till Danmarksterminalen där rederiet Stena Lines stora båtar avgår med jämna mellanrum. Vårsolen står högt på himlen och Christel Armstrong Darvik, vd för Stena Fastigheter, pekar ut över området.

– Vi kommer att sitta där borta ett tag, medan vi bygger en ny kontors fastighet till koncernen.

Tanken är att Stenasfärens alla Göteborgsbolag ska samlas i ett hus. Koncernen som omfattar verksamheter med allt från färjelinjer och shipping till off shore drilling, fastigheter, finans och återvinning. Med företag inom riskfyllda och volatila branscher som drilling och shipping ska Stena Fastigheter vara en stabil och långsiktig motbalans.

– Man kan säga att vi är koncernens bank och därför kan vi inte köpa och sälja i den hastighet som jag kanske skulle vilja. Vi får hålla oss lite längre ner på riskkurvan, säger Christel Armstrong Darvik och ler. Att hon saknar transaktionerna är tydligt.

FÖR EN AV DE SAKER som hon verkligen går igång på är en bra deal och dynamiken när en stor aff är ros i hamn. Men på posten som vd för Sveriges tredje största privatägda fastighetsbolag, Stena Fastigheter, blir det inte så många aff ärer, i alla fall inte på svensk mark.

Hon har utnämnts till en av Göteborgs mäktigaste och basar tillsammans med de 260 kollegorna över 24 000 lägenheter och 3 000 lokaler runt om i Sverige, Holland, England, USA och Frankrike. I nio år har hon suttit på posten, eller som hon själv säger ”för länge förmodligen”. I branschen har hon arbetat hela livet, även om hon under barndomen i Göteborg inte hade fastigheter i huvudet.

– Jag ville bli trädgårdsarkitekt tidigare, men det tyckte inte min pappa var någon bra idé så det blev utbildning till civilingenjör på Chalmers istället.

ODLINGSINTRESSET har hon inte släppt, även om det nu får bli på fritiden istället. Ett intresse som hon delar med flera av företagets hyresgäster och som vi får anledning att återkomma till senare. Men först lite mer om intresset för affärer. 1998 började Christel Armstrong Darvik arbeta på fastighetsbolaget Tornet och 2004 blev hon vd med ansvar för att sälja av fastigheter för 23 miljarder kronor.

– Det var en jättespännande tid. Vi fick två dominerande ägare som kom över åttio procent av aktierna. Då fick jag uppdraget att sälja av alla tillgångar och dela ut pengarna till aktieägarna, säger Christel. Att hon tyckte det var roligt märks då hon skrattande fortsätter.

– En av dem var faktiskt Lehman Brothers som sedan ju gick i konkurs och alla pengarna bara försvann i ett svart hål.

Förutom att sälja med vinst var Christels ambition att alla anställda skulle fortsätta att ha ett jobb att gå till efter en försäljning.

– Jag försökte sälja in att om man köpte fastigheter av Tornet fick man också väldigt duktig personal som var värd att betala extra för. Jag vet inte inte om vi lyckades få extra betalt, men under hela processen var det ingen som tvingades gå.

Relationsförvaltaren Sari Isberg och fastighetsskötaren Roger Hansson berättar för Christel Armstrong Darvik om projektet Adoptera en kruka som ska genomföras för andra gången i området Askim.

Under sju år pendlade hon fram och tillbaka mellan Göteborg och Stockholm tills hon en dag fick ett erbjudande från redaren Sten A Olsson om att bli vd för Stena Fastigheter. En post där hon skulle få arbeta intensivt med sin andra drivkraft; att se människor utvecklas.

– Anledningen att jag sitter här som vd och nu har jobbat i nio år är för att vi har en ägare som förstår hur viktigt det är att arbeta med relationsförvaltning. Det var det som lockade mig till att ta det här jobbet, att kunna få lov att se och utveckla ett bolag ur flera dimensioner. Christel menar att det hos ägaren finns en grundtro på att om hyresgästerna förstår att hyresvärden bryr sig om dem så bryr de sig om sin närmiljö.

– Jag tyckte att det var fantastiskt att Sten A Olsson kan ha ett så långsiktigt tänk och låta oss hitta sätt och projekt där vi kan vara innovativa och göra saker som ingen annan har gjort, för att kunna skapa det här sättet att bry oss om våra hyresgäster, säger Christel Armstrong Darvik med emfas. Det är inte tomma ord, utan det finns ett genuint intresse bakom.

FAKTA/STENA FASTIGHETER

Bakgrund: Stena Fastigheter är en del av Stenasfären. Fastighetsföretaget grundades 1982 av Sten A Olsson, som är son till skepparen och fartygsägaren Gustav Olsson. Idag äger företaget 23 700 lägenheter och 3 000 lokaler runt om i Sverige, Frankrike, England, Holland och USA.

UNDER ÅREN HAR Stena Fastigheter utvecklat och förfinat det som de kallar relationsförvaltning, en förvaltning med hyresgästens önskemål och engagemang i fokus. I dagsläget investeras mellan sju och tio miljoner per år i projekt runt om i landet. På varje ort finns en ansvarig relationsförvaltare som stöttar fastighetsförvaltare och hyresgäster i projekten. Allt från ungdomsläger, odlingsprojekt och hundparker till trappvärdar, miljövärdar och sommarjobb har genomförts. På flera orter har trädgårdsintresserade hyresgäster tagit över förvaltningen av utomhusmiljön.

– Då är det inte så att vi investerar mindre pengar, utan de får samma summa att investera. Det här arbetet är ett nollsummespel. Men du ska se de här trädgårdarna, de är fantastiska. Därifrån flyttar inga människor.

Logiken är enkel, menar Christel Armstrong Darvik. Det som investeras får de tillbaka genom engagerade hyresgäster som tar hand om sina hem och väldigt sällan flyttar. Då kan de vara det långsiktiga stabila fastighetsbolaget som de måste vara. För att ytterligare utveckla relationsförvaltningen har de nu ökat satsningarna på barn och ungdomar i Stenas områden.

Där vi kan göra störst nytta nu är för barn och ungdomar i våra områden, att fånga dem tidigt i livet och ge dem en bra chans.

– Vi har konstaterat att där vi kan göra störst nytta nu är för barn och ungdomar i våra områden. Att fånga dem tidigt i livet och ge dem en bra chans. Då vill vi fokusera på skolan så att de klarar av sin utbildning, att de kan få jobb och att de har en meningsfull sysselsättning på sin fritid. Kan vi ge dem en bra start så är det nog det bästa vi kan göra.

Men att satsa på utbildning och skola, är det en fastighetsägares ansvar?

– Det hade nog varit tuffare att genomföra detta i ett traditionellt fastighetsföretag men vi är inte traditionella. Vi måste också vara en spelare i samhället och då handlar det om att vi engagerar oss i våra områden, andra kan skänka pengar till någon verksamhet i Indien eller Afrika.

Askim är ett av de områden där Stena Fastigheter äger lägenheter och där de anställda arbetar nära hyresgästerna. Vi sätter oss i bilen för att besöka relationsförvaltaren Sari Isberg och fastighetsskötaren Roger Hansson som just nu förbereder för det 30-tal sommarjobbare som kommer att jobba i området. På väg till områdeskontoret går samtalet in på regeringens senaste satsning på subventioner för byggande av hyresrätter.

Förra sommaren fick 300 ungdomar, som själva bor i området, möjlighet att sommarjobba hos Stena Fastigheter.

– Jag tycker inte att satsningen är tillräcklig och den är dessutom fel. Satsningen skulle möjligen kunna bidra till att det byggs hyresrätter i områden som inte är så attraktiva och där man kan sätta en lägre hyra. Men min farhåga är att när man ger bidrag på det här viset så kommer de bidragen att ätas upp av ökade entreprenadkostnader.

HON TROR INTE att det kommer bli aktuellt för Stena att söka bidrag till sina projekt.

– I många områden där vi har för avsikt att bygga nu kommer vi vilja ta ut en högre hyresnivå än den som man är tvungen att sätta för att få subventioner, så i många fall kommer vi inte ansöka om bidrag. Det kan finnas några områden som vi kommer att titta på för att se om det är aktuellt. Men subventionerna kommer, som jag säger, inte leda till att vi får igång en större produktion utan det sitter i andra saker.

Istället tycker Christel Armstrong Darvik att regeringen borde fokusera på att få planprocessen att gå smidigare och pressa på kommunerna. Hon är engagerad i debatten och ser det som en naturlig del av sin roll som vd att vara det.

– Det tillhör min roll att debattera och det är klart att kan jag påverka så gör jag gärna det. Jag ser ju också hur viktig hyresrätten är och ser också att den går att utveckla på många sätt. Vi försöker ju utveckla hyresrätten genom relationsförvaltningen och visa att det finns ett mervärde av att bo i en hyresrätt.

ATT FRÅGORNA ENGAGERAR Christel Armstrong Darvik går inte att ta miste på och hon berättar att hon vid flera tillfällen blivit tillfrågad om att gå in i politiken, men alltid snabbt tackat nej.

– Jag kan vara en samhällsspelare ändå och påverka i min roll som vd. Förmodligen med större frihet.

Troligen har hon också insikt i en politikers roll och friheter. Sonen Axel Darvik kom 2002 in i riksdagen för Folkpartiet som den då näst yngsta riksdagsledamoten i historien. Idag har han pluggat färdigt på Chalmers och har sitt eget konsultbolag, berättar Christel, men han är fortfarande engagerad i politiken på kommunnivå. Och så plötsligt inser hon att vi kört fel och får ringa upp Sari Isberg för vägbeskrivning.

– Så går det när man är engagerad, säger hon och skrattar.

Efter några vändor till med bilen kommer vi till Kobbegården i Askim och Roger Hansson visar oss runt och pekar på plank som ska målas och områden som ska städas upp. Under våren inventerar de vad som måste göras direkt och vad som kan sparas till sommarjobbarna.

– Nu när vi är ute hos hyresgästerna är det flera föräldrar till barn hos oss som frågar när det är dags att ansöka igen. De är jätteglada för det här, säger han och Christel utbrister ”Vad roligt”.

Relationsförvaltning är inte bara något jag på ledningsnivå pratar om utan det genomsyrar vår verksamhet.

FÖRRA ÅRET var första gången som satsningen genomfördes och totalt 300 ungdomar mellan 16 och 20 år runt om i Stenas områden fick jobba ett par veckor med att utveckla sina områden.

– Det är det här jag menar. Relationsförvaltning är inte bara något jag på ledningsnivå pratar om utan det genomsyrar vår verksamhet. Till syvende och sist handlar det om vad som faktiskt händer i våra områden och hur det påverkar de som bor där.

FAKTA /
CHRISTEL ARMSTRONG DARVIK

Född: 1953.
Bor: Göteborg.
Familj: Man, två vuxna barn och deras familjer.
Aktuell som: Vd Stena fastigheter, styrelseledamot Svenska Mässan, styrelseledamot Chalmers stiftelse och suppleant i styrelsen för Fastighetsägarna Sverige.

TIO FRÅGOR/
CHRISTEL ARMSTRONG DARVIK

Favoritpryl:
Trädgårdssax.
Sött eller salt:
Salt.
Senast lästa bok:
Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg.
Lyssnar på:
Laleh.
Blir arg över:
När någon utnyttjar andra för egen vinning.
Min bästa egenskap:
Forma ett bra lag.
Min sämsta egenskap:
För snabb.
Dansar till:
Reggae.
Hit reser jag gärna igen:
Västindien, Tobago Cays.
Vackraste byggnaden:
Taj Mahal och historien kring varför den byggdes.

I fönstergluggarna hänger tunn spindelväv. Numer är det sällan någon gör sig omaket att ta den vindlande spiraltrappan upp i det gamla tornet. Men det är ändå här som det känns mest logiskt att inleda historien om fastighetsbolaget Brandtornet och dess vd Michael Nilforsen.

Mest uppenbart är såklart namnet. Tornet, som gett bolaget dess namn, pryder den pampiga byggnad som sedan invigningen 1898 tjänat som Jönköpings nya polishus och brandstation i nästan ett sekel.
Namn och datum inristade i den grova putsen skvallrar om att det var fler besökare förr. De äldsta, något försiktiga, spåren har brandmännen lämnat. Härifrån vakade de över staden, även om huvudsyftet var något mer prosaiskt. Torkställningen för brandslangarna hänger fortfarande kvar.
Michael Nilforsen pekar på en av de lite mindre diskreta ristningarna.
– Från 1982, det måste alltså varit under ockupa­tionen.

Historien om tornet, och inte minst historien om bolaget som tog dess namn, kunde mycket väl tagit en helt annan vändning. Och familjen Nilforsen var i högsta grad inblandad, om än i helt andra roller än nu.

Profilen av Jönköpings gamla brandstation tjänar som bolagets logotyp.

Tidigt 1980-tal. Staden har på nytt invigt en ny brandstation och den gamla vet man inte vad man ska göra med. Men en grupp ungdomar, som länge sökt ett kulturhus centralt i Jönköping, beslutar sig för att ockupera den gamla brandstationen.
Den då 17-årige Michael Nilforsen var på intet sätt inblandad. Det var däremot hans far, det moderata kommunalrådet Lennart Nilforsen, som kallades dit i ett försök att medla. Efter många vändor beslutade kommunfullmäktige att satsa på ett kulturhus i tändsticksfabrikernas gamla fabriksbyggnader.
Och brandstationen fick alltså stå kvar.

Vi lämnar den historien där så länge, men den kommer snart dyka upp igen.
Genom fönstergluggarna kan man med lätthet överblicka bolagets hela bestånd, 40 000 kvadratmeter bestående av en mix av bostäder, lokaler, butiker, restauranger och hotell. Allting på promenadavstånd.
– Jag tror att man alltid ska vara nära marknaden. Vi har inget intresse av att etablera oss på någon annan marknad, på någon annan plats. Det är den här marknaden vi kan bäst. Vi brinner för Jönköping och det finns en enorm utvecklingspotential här, säger Michael.

Trots att man relativt sett de senaste åren varit ett av de mer expansiva fastighetsbolagen i Sverige, så stjäl inte fastighetsutveckling hela Michael Nilforsens fokus. Även om spiraltrappan tagit oss högt är det inget mot de höjder Michael Nilforsen är på väg mot.
– I april är vi ett gäng som ska vandra upp till Mount Everests basläger 5 364 meter över havet.
Minst en månad om året spenderas tillsammans med familjen i det egna huset på den thailändska ön Koh Lanta. Det är en av fördelarna med att jobba i en tajt familjeorganisation. Michaels fru Lotta jobbar som bostadskoordinator i företaget och hans yngre bror Joachim, som formellt är fastighetschef, kan lätt ta över vd-ansvaret när så krävs. Även ­svägerskan Maria jobbar i företaget.

I april är vi ett gäng som ska vandra upp till Mount Everests basläger 5 364 meter över havet.

Den andra faktorn som gör resedrömmarna möjliga är den långsiktiga förvaltningstanken. Hade han varit vd för ett mer transaktionsdrivet bolag hade han jagats av marknadens blåslampa.
– Värdet på fastigheterna har ingen större betydelse för oss. Det är egentligen bara när man ska gå till banken, då är de på en som hökar och ska ha sina kalkyler. Men vi är inte drivna av det, kan vi få ihop en dräglig tillvaro via förvaltningsarvodet är det mer än nog för oss.

De var tre bröder från början, men den yngsta brodern avled i cancer 2008. En händelse som kommit att prägla Michaels syn på vad som är viktigt i livet. Sönerna drogs in i företaget i ett tidigt skede när Lennart Nilforsen efter valförlusten på åttio­talet valde att satsa på det nybildade byggkonsultföretaget.
– Jag skulle jobba med ekonomi. Jag som var utbildad byggnadsmålare och visste inte ens vad debet och kredit var.
Det blev att sätta sig i skolbänken och läsa fastighetsekonomi på gymnasie- och högskolenivå.
– Jag måste ge pappa en stor eloge för att han låtit oss ta över helt. Det har gjort att vi kunnat växa. Jag tror att det är en brist i många bolag att man inte släpper taget tillräckligt tidigt.

De senaste tre åren har Brandtornet byggt 236 lägenheter – nästan halva sitt nuvarande bestånd. Det senare nytillskottet är kvarteret Druvan 19 med 85 lägenheter, varav 45 studentlägenheter. Nere på hörnet är den redan snyggt patinerade bardisken på bar El Duderiono på plats, annars återstår det mesta av inredningsarbetet. Lite skämtsamt frågar Michael de två krögarna Jesper Rogö och Stefan Skotte om de verkligen har tid att sitta och fika.
– De börjar betala hyra först när de öppnar, skrattar Michael.

Det senaste fastighetstillskottet förvaltas av det separata bolaget Katarakten AB. Namnet syftar på de stora forsarna i Nilen.
– Det är ju så vi heter, Nil-forsen, säger Michael.

Med något snarast triumfatoriskt i rösten berättar Michael att huset byggts på en tidigare parkeringsplats. Delvis för att han inte verkar alltför förtjust i parkeringar.
– Något borde göras åt p-platsnormerna. Det kostar oerhört mycket att bygga och vi kommer att sitta på för många p-platser i framtiden.
Men främst för att han är genuint intresserad av att bidra till stadens utveckling. Det riktigt skiner om honom när han målar upp bilden av hur uteserveringen kommer att bre ut sig över torget i sommar.
– Restaurangutbudet i Jönköping var länge riktigt dåligt. Högskolan har verkligen inneburit ett lyft för stadskärnan. Det ger fastigheterna ett lyft men mest är det roligt av rent privata skäl, att kunna få en bit anständig mat.
På anslagstavlan i portuppgången meddelar ett anslag att fastigheten förvaltas av Katarakten AB. Dels för att minimera risken, dels för att underlätta en eventuell försäljning i framtiden (vilket vi inte hoppas sker, tillägger Michael) bildar Brandtornet ett separat bolag för varje nytt projekt.

Några kvarter härifrån blev ytterligare 151 studentlägenheter inflyttningsklara i augusti förra året. Michael är särskilt förtjust i den ojämna siffran – kommunens krav var minst 150 lägenheter.
Att ett så pass litet fastighetsbolag vågar gå mot strömmen när de flesta säger att det är svårt att bygga hyresrätter gillades av bostadsministern, som kom hit och klippte bandet.
– Stefan Attefall fick med sig budskapet att det går att bygga till ett rimligt pris om alla, fastighetsägare, byggbolag och kommun drar åt samma håll.
Det gäller att få ner produktionskostnaderna så att man kan hålla hyran på en rimlig nivå, menar Michael.
– Vi ser till att hålla bra standard, ingen lyx. Men kvalitet lönar sig i förvaltningsskedet. Jag tror att det skulle se annorlunda ut om det var en byggare som var totalansvarig och inte skulle förvalta senare.

Vi ser till att hålla bra standard, ingen lyx. Men kvalitet lönar sig i förvaltningsskedet.

Tegelfasader har blivit något av bolagets signum. Dels för hållbarheten, dels av historiska skäl.
Alldeles intill den gamla brandstationen uppförde Brandtornet ett äldreboende i mitten av 1990-talet. Trots att det skiljer nästan 100 år smälter de två fastigheterna ihop fint.
I lokalerna alldeles under tornet sitter Tengboms och Brandtornets ”husarkitekt” Gunilla Gustafsson. Hon berättar hemligheten bakom tegelfasaden.
– Vi var väldigt envetna och letade tegel som skulle passa. När vi gick och letade i högarna på tegelbruken kom vi på att man skulle kunna använda baksidan av teglet som egentligen är sämre.
Ännu mer tegel blir det – sannolikt bakvänt – om planerna på att köpa det gamla Tändsticksområdet går i lås. I mer än hundra år spreds Jönköpings rykte via små askar över världen. Men 1975 lades produktionen av säkerhetständstickor ner. Sedan dess har området till viss del legat i dvala. Verksamheter finns, ni kanske minns brandtorns­ockupanterna som fick sitt kulturhus.
– En del kulturpersoner tror väl att Lennart
Nilforsen jagar dem, skrattar Michael.

När nu Brandtornet vill väcka glöden på nytt i Tändsticksområdet fruktar en del det värsta.
– Men idag slumrar hela området och vi vill vitalisera det. Vi vill få in bostäder så att det lever dygnet runt, samtidigt som det är viktigt att behålla områdets karaktär.
Men skulle det inte gå att få högre avkastning om du fick in en annan verksamhet än den nuvarande?
– Men ett kulturhus behövs. Hellre skriver vi ett långt kontrakt med kommunen. Vi skulle säkert kunna tjäna mer pengar men vi är inte ute efter att krama ur de sista kronorna. Det är bättre att lämna något bra efter sig.

Fakta/Brandtornet

Bakgrund: Familje­företag i andra generationen, fadern Lennart grundade bolaget.
Verksamhet: Äger och förvaltar 40 000 kvm kommersiella lokaler och bostäder.
Byggt närmare 500 hyresrätter i Jönköping genom åren.

FAKTA/ Michael Nilforsen

Ålder: 49 år.
Född: Jönköping.
Bor: Lägenhet, sommarstuga och så ett hus i Thailand, känner mig som hemma på alla tre ställena.
Familj: Fru, två barn och två bonusbarn med barnbarn.
Intressen: Resa, gärna med äventyrsinslag, nästa resa går till bas­lägret på Mount Everest.

Tio frågor/Michael Nilforsen

Vackraste huset: Petronas Tower i Kuala Lumpur.
Borde inte ha byggts: Flertalet av byggnaderna i miljonprogrammet.
Bästa egenskap: Lyhördhet
Mest stolt över: Familjen
Favoritpryl: Passet
Vilken händelse har förändrat ditt liv? Min brors bortgång i cancer fick mig att inse att livet inte är evigt, ”lev i nuet, framtiden sköter sig själv”.
Äter du det godaste godiset först eller sist? Först, man vet aldrig hur länge man får behålla påsen.
Paradrätt i köket: Gräddstuvad lever med lingon.
Senast läst bok: Begravda i himlen av Peter Zuckerman.
Favoritmusik: Pop och rock, typ Soundtrack of Our Lives, Coldplay, Lloyd Cole och U2.

Med snabba steg korsar hon Emigrantvägen och tar sig över till en stor tom tomt precis vid kajen. Marken gränsar till Danmarksterminalen där rederiet Stena Lines stora båtar avgår med jämna mellanrum. Vårsolen står högt på himlen och Christel Armstrong Darvik, vd för Stena Fastigheter, pekar ut över området.

– Vi kommer att sitta där borta ett tag, medan vi bygger en ny kontors fastighet till koncernen.

Tanken är att Stenasfärens alla Göteborgsbolag ska samlas i ett hus. Koncernen som omfattar verksamheter med allt från färjelinjer och shipping till off shore drilling, fastigheter, finans och återvinning. Med företag inom riskfyllda och volatila branscher som drilling och shipping ska Stena Fastigheter vara en stabil och långsiktig motbalans.

– Man kan säga att vi är koncernens bank och därför kan vi inte köpa och sälja i den hastighet som jag kanske skulle vilja. Vi får hålla oss lite längre ner på riskkurvan, säger Christel Armstrong Darvik och ler. Att hon saknar transaktionerna är tydligt.

FÖR EN AV DE SAKER som hon verkligen går igång på är en bra deal och dynamiken när en stor aff är ros i hamn. Men på posten som vd för Sveriges tredje största privatägda fastighetsbolag, Stena Fastigheter, blir det inte så många aff ärer, i alla fall inte på svensk mark.

Hon har utnämnts till en av Göteborgs mäktigaste och basar tillsammans med de 260 kollegorna över 24 000 lägenheter och 3 000 lokaler runt om i Sverige, Holland, England, USA och Frankrike. I nio år har hon suttit på posten, eller som hon själv säger ”för länge förmodligen”. I branschen har hon arbetat hela livet, även om hon under barndomen i Göteborg inte hade fastigheter i huvudet.

– Jag ville bli trädgårdsarkitekt tidigare, men det tyckte inte min pappa var någon bra idé så det blev utbildning till civilingenjör på Chalmers istället.

ODLINGSINTRESSET har hon inte släppt, även om det nu får bli på fritiden istället. Ett intresse som hon delar med flera av företagets hyresgäster och som vi får anledning att återkomma till senare. Men först lite mer om intresset för affärer. 1998 började Christel Armstrong Darvik arbeta på fastighetsbolaget Tornet och 2004 blev hon vd med ansvar för att sälja av fastigheter för 23 miljarder kronor.

– Det var en jättespännande tid. Vi fick två dominerande ägare som kom över åttio procent av aktierna. Då fick jag uppdraget att sälja av alla tillgångar och dela ut pengarna till aktieägarna, säger Christel. Att hon tyckte det var roligt märks då hon skrattande fortsätter.

– En av dem var faktiskt Lehman Brothers som sedan ju gick i konkurs och alla pengarna bara försvann i ett svart hål.

Förutom att sälja med vinst var Christels ambition att alla anställda skulle fortsätta att ha ett jobb att gå till efter en försäljning.

– Jag försökte sälja in att om man köpte fastigheter av Tornet fick man också väldigt duktig personal som var värd att betala extra för. Jag vet inte inte om vi lyckades få extra betalt, men under hela processen var det ingen som tvingades gå.

Relationsförvaltaren Sari Isberg och fastighetsskötaren Roger Hansson berättar för Christel Armstrong Darvik om projektet Adoptera en kruka som ska genomföras för andra gången i området Askim.

Under sju år pendlade hon fram och tillbaka mellan Göteborg och Stockholm tills hon en dag fick ett erbjudande från redaren Sten A Olsson om att bli vd för Stena Fastigheter. En post där hon skulle få arbeta intensivt med sin andra drivkraft; att se människor utvecklas.

– Anledningen att jag sitter här som vd och nu har jobbat i nio år är för att vi har en ägare som förstår hur viktigt det är att arbeta med relationsförvaltning. Det var det som lockade mig till att ta det här jobbet, att kunna få lov att se och utveckla ett bolag ur flera dimensioner. Christel menar att det hos ägaren finns en grundtro på att om hyresgästerna förstår att hyresvärden bryr sig om dem så bryr de sig om sin närmiljö.

– Jag tyckte att det var fantastiskt att Sten A Olsson kan ha ett så långsiktigt tänk och låta oss hitta sätt och projekt där vi kan vara innovativa och göra saker som ingen annan har gjort, för att kunna skapa det här sättet att bry oss om våra hyresgäster, säger Christel Armstrong Darvik med emfas. Det är inte tomma ord, utan det finns ett genuint intresse bakom.

FAKTA/STENA FASTIGHETER

Bakgrund: Stena Fastigheter är en del av Stenasfären. Fastighetsföretaget grundades 1982 av Sten A Olsson, som är son till skepparen och fartygsägaren Gustav Olsson. Idag äger företaget 23 700 lägenheter och 3 000 lokaler runt om i Sverige, Frankrike, England, Holland och USA.

UNDER ÅREN HAR Stena Fastigheter utvecklat och förfinat det som de kallar relationsförvaltning, en förvaltning med hyresgästens önskemål och engagemang i fokus. I dagsläget investeras mellan sju och tio miljoner per år i projekt runt om i landet. På varje ort finns en ansvarig relationsförvaltare som stöttar fastighetsförvaltare och hyresgäster i projekten. Allt från ungdomsläger, odlingsprojekt och hundparker till trappvärdar, miljövärdar och sommarjobb har genomförts. På flera orter har trädgårdsintresserade hyresgäster tagit över förvaltningen av utomhusmiljön.

– Då är det inte så att vi investerar mindre pengar, utan de får samma summa att investera. Det här arbetet är ett nollsummespel. Men du ska se de här trädgårdarna, de är fantastiska. Därifrån flyttar inga människor.

Logiken är enkel, menar Christel Armstrong Darvik. Det som investeras får de tillbaka genom engagerade hyresgäster som tar hand om sina hem och väldigt sällan flyttar. Då kan de vara det långsiktiga stabila fastighetsbolaget som de måste vara. För att ytterligare utveckla relationsförvaltningen har de nu ökat satsningarna på barn och ungdomar i Stenas områden.

Där vi kan göra störst nytta nu är för barn och ungdomar i våra områden, att fånga dem tidigt i livet och ge dem en bra chans.

– Vi har konstaterat att där vi kan göra störst nytta nu är för barn och ungdomar i våra områden. Att fånga dem tidigt i livet och ge dem en bra chans. Då vill vi fokusera på skolan så att de klarar av sin utbildning, att de kan få jobb och att de har en meningsfull sysselsättning på sin fritid. Kan vi ge dem en bra start så är det nog det bästa vi kan göra.

Men att satsa på utbildning och skola, är det en fastighetsägares ansvar?

– Det hade nog varit tuffare att genomföra detta i ett traditionellt fastighetsföretag men vi är inte traditionella. Vi måste också vara en spelare i samhället och då handlar det om att vi engagerar oss i våra områden, andra kan skänka pengar till någon verksamhet i Indien eller Afrika.

Askim är ett av de områden där Stena Fastigheter äger lägenheter och där de anställda arbetar nära hyresgästerna. Vi sätter oss i bilen för att besöka relationsförvaltaren Sari Isberg och fastighetsskötaren Roger Hansson som just nu förbereder för det 30-tal sommarjobbare som kommer att jobba i området. På väg till områdeskontoret går samtalet in på regeringens senaste satsning på subventioner för byggande av hyresrätter.

Förra sommaren fick 300 ungdomar, som själva bor i området, möjlighet att sommarjobba hos Stena Fastigheter.

– Jag tycker inte att satsningen är tillräcklig och den är dessutom fel. Satsningen skulle möjligen kunna bidra till att det byggs hyresrätter i områden som inte är så attraktiva och där man kan sätta en lägre hyra. Men min farhåga är att när man ger bidrag på det här viset så kommer de bidragen att ätas upp av ökade entreprenadkostnader.

HON TROR INTE att det kommer bli aktuellt för Stena att söka bidrag till sina projekt.

– I många områden där vi har för avsikt att bygga nu kommer vi vilja ta ut en högre hyresnivå än den som man är tvungen att sätta för att få subventioner, så i många fall kommer vi inte ansöka om bidrag. Det kan finnas några områden som vi kommer att titta på för att se om det är aktuellt. Men subventionerna kommer, som jag säger, inte leda till att vi får igång en större produktion utan det sitter i andra saker.

Istället tycker Christel Armstrong Darvik att regeringen borde fokusera på att få planprocessen att gå smidigare och pressa på kommunerna. Hon är engagerad i debatten och ser det som en naturlig del av sin roll som vd att vara det.

– Det tillhör min roll att debattera och det är klart att kan jag påverka så gör jag gärna det. Jag ser ju också hur viktig hyresrätten är och ser också att den går att utveckla på många sätt. Vi försöker ju utveckla hyresrätten genom relationsförvaltningen och visa att det finns ett mervärde av att bo i en hyresrätt.

ATT FRÅGORNA ENGAGERAR Christel Armstrong Darvik går inte att ta miste på och hon berättar att hon vid flera tillfällen blivit tillfrågad om att gå in i politiken, men alltid snabbt tackat nej.

– Jag kan vara en samhällsspelare ändå och påverka i min roll som vd. Förmodligen med större frihet.

Troligen har hon också insikt i en politikers roll och friheter. Sonen Axel Darvik kom 2002 in i riksdagen för Folkpartiet som den då näst yngsta riksdagsledamoten i historien. Idag har han pluggat färdigt på Chalmers och har sitt eget konsultbolag, berättar Christel, men han är fortfarande engagerad i politiken på kommunnivå. Och så plötsligt inser hon att vi kört fel och får ringa upp Sari Isberg för vägbeskrivning.

– Så går det när man är engagerad, säger hon och skrattar.

Efter några vändor till med bilen kommer vi till Kobbegården i Askim och Roger Hansson visar oss runt och pekar på plank som ska målas och områden som ska städas upp. Under våren inventerar de vad som måste göras direkt och vad som kan sparas till sommarjobbarna.

– Nu när vi är ute hos hyresgästerna är det flera föräldrar till barn hos oss som frågar när det är dags att ansöka igen. De är jätteglada för det här, säger han och Christel utbrister ”Vad roligt”.

Relationsförvaltning är inte bara något jag på ledningsnivå pratar om utan det genomsyrar vår verksamhet.

FÖRRA ÅRET var första gången som satsningen genomfördes och totalt 300 ungdomar mellan 16 och 20 år runt om i Stenas områden fick jobba ett par veckor med att utveckla sina områden.

– Det är det här jag menar. Relationsförvaltning är inte bara något jag på ledningsnivå pratar om utan det genomsyrar vår verksamhet. Till syvende och sist handlar det om vad som faktiskt händer i våra områden och hur det påverkar de som bor där.

FAKTA /
CHRISTEL ARMSTRONG DARVIK

Född: 1953.
Bor: Göteborg.
Familj: Man, två vuxna barn och deras familjer.
Aktuell som: Vd Stena fastigheter, styrelseledamot Svenska Mässan, styrelseledamot Chalmers stiftelse och suppleant i styrelsen för Fastighetsägarna Sverige.

TIO FRÅGOR/
CHRISTEL ARMSTRONG DARVIK

Favoritpryl:
Trädgårdssax.
Sött eller salt:
Salt.
Senast lästa bok:
Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg.
Lyssnar på:
Laleh.
Blir arg över:
När någon utnyttjar andra för egen vinning.
Min bästa egenskap:
Forma ett bra lag.
Min sämsta egenskap:
För snabb.
Dansar till:
Reggae.
Hit reser jag gärna igen:
Västindien, Tobago Cays.
Vackraste byggnaden:
Taj Mahal och historien kring varför den byggdes.

Det är egentligen inte mycket vi känner till om Louise Lindh. Precis som sin far Fredrik Lundberg är hon medieskygg och undviker helst rampljuset. Men om några år kommer hon att vara en av svenskt näringslivs höjdare, och redan nu är hon en bra bit på väg. Det lilla vi vet från tidningarna är att hon är vän till kungabarnen, uppvuxen i Schweiz och i en lyxvilla på Djursholm och arvtagerska till miljarder. Men under vårt samtal växer bilden av en noggrann, engagerad och extremt lönsamhetsfokuserad person fram.

– Vi får inte slappna av bara för att det går bra. Men fastighetsägande är inte hjärnkirurgi, bara man gör alla detaljer rätt så blir det också bra på sista raden, säger hon där hon sitter redo att fotograferas i konferensrummet i företagets fastighet på Hovslagargatan på Blasieholmen i centrala Stockholm, ett stenkast från Grand Hôtel.

Fotografen säger åt henne att ta några djupa andetag för att slappna av i ansiktet och fyrar av blixten. Samma dag som vi träffas pryder Fredrik Lundberg första sidan av de flesta svenska dagstidningar. Han blir ny ordförande för Industrivärden efter att Anders Nyrén, med anledning av SCA-skandalerna, inte fått förtroende att leda företaget. Därmed tar Lundberg ordförandeklubban i sitt femte börsbolag och befäster att Lundbergfamiljen är en företagsdynasti att räkna med.

Huvudkontoret ligger i Hellstrandska huset på Blasieholmen, en byggnad som vid uppförandet var Stockholms största privata bostadshus. Idag är samtliga ytor kontor.

Louise Lindh är sedan 2008 vice vd och regionchef Stockholm för navet i Lundbergföretagen, Fastighets AB L E Lundberg. Där började allt 1944 när Louise farfar startade byggbolaget i Norrköping. Idag har företaget utvecklats till ett fastighetsbolag med ett bestånd värt över 15 miljarder kronor och fastighetsförvaltning på 12 orter runt om i landet. Med Louise i ledningen planerar de att växa ytterligare, både genom att producera nya bostäder men också genom förvärv av kommersiella fastigheter, gärna i centrala Stockholm.

– Men inte Stockholms centrala affärsdistrikt för det är Hufvudstadens marknad. Där är vi storägare så vi vill absolut inte konkurrera med dem. För att det ska vara intressant för oss så ska fastigheterna ligga inom tullarna. Med få objekt på marknaden finns det inte så mycket att välja på för oss. Att vi lyckades köpa två fastigheter förra året hade jag aldrig kunnat tro. Det var väldigt roligt.

Väggarna på Louise Lindhs kontor är prydda med teckningar ritade av hennes två barn.

Louise Lindh firar i år tioårsjubileum i branschen och är själv förvånad över hur snabbt tiden gått. Och visst tycker hon att transaktionerna är spännande, men det är när hon pratar om förvaltningen, teamarbetet och att få ihop kalkylen som hon går igång.

– Att få alla att jobba i samma riktning och förstå varför det till exempel är viktigt att man ler mot en kund när man är ute och krattar löv tycker jag är jätteviktigt. Det gäller att se till att alla förstår helhetsbilden från hur vi möter kunder till att vi gör en bra upphandling när vi exempelvis byter tak vid en renovering.

När Louise Lindh började i branschen var det en sak som förvånade henne. Hon beskriver en tradition där att inte hålla tidplaner eller få kalkyler att gå ihop var normalt och accepterat.

– Jag förstod mig inte på varför det var så, det skulle aldrig accepteras i andra branscher. Så jag har arbetat för att det alltid ska finnas tydligt ansvariga för varje projekt, så att vi vet var det gått fel. Det är inte för att skylla på någon, utan för att kunna förbättra i andra projekt.

Det har inneburit en utökad projektorganisation, nyrekryteringar och noggrann uppföljning av resultat.

– Bara genom att debitera ut sopkostnad på tio kronor per kvadrat exempelvis. Det låter ju så larvigt men det blir mycket pengar totalt sätt. Och det blir ännu viktigare när vi lever i en miljö där alla kostnader konstant går upp.

I födelsedagspresent fick Louise ett band böcker med hennes namn ingraverat. De följer numera med henne överallt och samlar idéer och planering.

Kanske är hennes noggrannhet och lönsamhetsfokus egenskaper hon ärvt från sin far, som ofta beskrivs som snål och envis. Men också långsiktig och stabil. Investmentbolaget har aldrig hakat på trender eller gjort utsvävningar, och Louise Lindh blir nog inte den som bryter den Lundbergska trenden.

Samtidigt är hennes intresse för människor tydligt. För henne är det viktigt att se, acceptera och lyssna på människor, både hyresgäster och personal.

– Det måste finnas en flexibilitet i vårt bestånd och hur vi jobbar. Därför försöker vi vara så nära hyresgästen som möjligt och hjälpa dem vid förändrade behov. Det handlar om att bygga relationer och det är jätteviktigt.

Vi är ett decentraliserat företag med korta beslutsvägar. Om någon kommer till mig med en idé så kan vi köra igång den imorgon.

Hon beskriver Lundbergs som ”världens bästa företag” med en platt organisation som tar väl vara på medarbetarnas idéer.

– Vi är ett decentraliserat företag med korta beslutsvägar. Om någon kommer till mig med en idé så kan vi köra igång den imorgon. Man kan faktiskt vara med och utveckla företaget här.

Förutom arbetet på fastighetsbolaget sitter Louise i styrelsen i de börsnoterade bolagen Holmen, Hufvudstaden och Lundbergföretagen. Investmentbolaget har aktieinnehav på över 55 miljarder kronor i allt från Handelsbanken, Skanska och Husqvarna till skogsindustrikoncernen Holmen och fastighetsbolaget Hufvudstaden. Och när jag frågar Louise om hur det påverkat henne att vara arvtagerska till företagssfären funderar hon ett tag.

– Jag påverkas inte alls särskilt mycket av det. Jag är väldigt mycket här och nu.

Louise Lindh hade en dröm om att bli arkitekt när hon slutade gymnasiet, men efter råd från sin far blev det istället en utbildning till civilekonom och två år på revisionsföretaget KMPG.

– Där fick jag jobba med många olika kunder, och jag är egentligen väldigt intresserad av människor och hur man arbetar i en grupp och hur vi förhåller oss till varandra, så det var jättekul. Men samtidigt frågade jag mig själv: Varför jobbar jag på KPMG när jag lika gärna kan jobba på vårt eget företag?

Att arbeta i familjeföretaget har alltid varit en naturlig väg för Louise.

– Man är påverkad hemifrån såklart, men en sak som min far har varit väldigt noggrann med är att han har aldrig tvingat mig och min syster till någonting utan snarare sagt att gå din egen väg och gör det du vill. Men har vi frågat så har han kommit med bra råd på vägen.

På investmentbolaget Industrivärdens årsstämma i april fick Louise far Fredrik Lundberg ta över ordförandeklubban för sitt femte börsbolag.

Inte heller idag i jobbet på fastighetsbolaget tycker Louise Lindh att hennes far lägger sig i.

– Operativt i fastighetsbolaget skulle jag säga att jag inte jobbar alls med honom. Han har aldrig kommit in till mig och frågat ”varför gjorde du si eller så”.  Men han är så klart väldigt nyfiken på hur det går med olika förhandlingar. Om vi säger så, de här vakanta 400 kvadratmeterna i denna fastighet frågar han ju om varje vecka. Man ska ju alltid känna att man har pressen på sig, säger hon och skrattar.

Jag tror det är viktigt att man har någonstans där man kan andas ut och bara vara sig själv.

Hon säger att hon är väldigt tacksam över familjens gemenskap och även utanför arbetet umgås de gärna, ofta i huset i Arkösund utanför Norrköping.

– Jag försöker lägga mycket tid på mina barn, och hela min familj över huvud taget. Jag tror det är viktigt att man har någonstans där man kan andas ut och bara vara sig själv. Och jag och min familj har alltid gjort väldigt mycket tillsammans och det gör vi fortfarande. Vi tycker att det är väldigt mysigt att bara vara med varandra.

Och tur är väl det för i framtiden blir det tillsammans med systern Katarina Martinson  som hon tar över ägarrollen. Systern driver idag ett eget investmentbolag och sitter i Lundbergföretagens styrelse. I vår kom det första tecknet på ett generationsskifte när Fredrik Lundberg överlät aktier värda sex miljarder till döttrarna.

Men det faktiska skiftet är inte här ännu. På frågan om han kände sig trött i en intervju i Dagens industri svarade Fredrik Lundberg bestämt: ”Nej, jag känner mig absolut inte trött! Det kan också noteras att jag behåller en klar majoritet alltjämt, det är inte precis som om jag lämnar ägandet.”

Därmed har Louise många år kvar att förbereda sig, och hon är inte redo att lämna fastighetsbranschen.

– Jag har jobbat med det här i tio år. Nu måste jag bredda mig och lära mig andra saker också. Det är otroligt roligt med fastigheter och jag kommer inte att släppa det. Men nu när jag kan det bättre kanske jag får lite mer tid att lägga på annat. Jag behöver till exempel lära mig mer om aktiemarknaden, våra andra bolag och kapitalmarknaden.

FAKTA/ LOUISE LINDH

Född: 1979
Familj: Make Johan Lindh och två barn
Bor: Östermalm, Stockholm
Aktuell som: Vice vd och regionchef Stockholm på Fastighets AB L E Lundberg, styrelseledamot i Holmen, Hufvudstaden och Lundbergföretagen.

tio frågor/Louise Lindh
Paradrätt i köket: Pannkakor.
Favoritpryl: Min telefon.
Hit reser jag gärna igen: Venedig.
Vackraste byggnaden: NK.
Fulaste byggnaden: Det finns ett flertal byggnader utan att peka på någon särskild.
Det här dansar jag gärna till: Pop.
Bästa egenskapen: Jag får saker gjorda.
Om jag inte varit fastighetsägare hade jag jobbat som: Arkitekt.
Förebild: Min far.
Hur tar du dig till jobbet: Oftast med bil.

 fakta/L E Lundbergföretagen AB
Lundbergs är ett investeringsbolag med innehav på 55 miljarder kronor i bland annat Hufvudstaden, Husqvarna, Skanska, Sandvik, Handelsbanken, Industrivärden, Holmen och Indutrade.

Fastighets AB L E Lundberg
Företaget grundades 1944 av Lars Erik Lundberg och har idag ett fastighetsvärde på 15,2 miljarder kronor. Fastighetsbeståndet har till stora delar byggts i egen regi och består av 151 kommersiella och bostadsfastigheter i 13 kommuner i Sverige.

Utvecklingsmoral, landsförräderi, sommarlovsstöd och barnmiljard. Nej, det var inte i partiledartalen som de stora visionerna fanns i årets upplaga av Almedalsveckan. Det var i mediaskuggan, på de lite mindre scenerna bara några kvarter bort, som de verkligt samhällsförändrande idéerna diskuterades. Här talades det om en helt ny hållbar ekonomi präglad av delandets principer. En trevande revolution eller bara floskler för att nå ut i bruset?

Anna Denell, hållbarhetschef på Vasakronan, hör till dem som tänker genomföra detta. Vi följde henne ett dygn under Almedalsveckan för att försöka få en bild av henne och vart Sveriges största fastighetsbolag, och därmed troligen också stora delar av branschen, är på väg.

Anna Denell gör sig klar inför seminariet om framtidens ­klimat- och energiutmaningar.

tisdag kl: 14:08
Själv är Anna Denell för tillfället på irrvägar. Nog för att hållbarhetsarbetet numera spänner brett, men att hon hamnat på seminariet ”Ta liften till fjällvärlden – besöksnäringens transportutmaningar i norr” var en ren felläsning i programbladet.

Vissa saker tenderar att sägas så ofta att det blir en sanning. Som att globaliseringen är något helt nytt när det i själva verket är en process som hållit på i hundra år.

tisdag kl: 14:15
Besöker seminariet ”Omvandlingen av Sverige”

Snabb rockad, ny scen och nya ämnen. Anna Denell är nyfiken på vad digitalisering, urbanisering och kulturell mångfald kan innebära för det framtida Sverige. En twittrare kallade Almedalen för ett LinkedIn-Roskilde och vi bevittnar just nu ett mördande segt gitarrsolo.  När han (vi låter honom vara anonym) utbrister ”och jag kan fortsätta hur länge som helst” är det ännu fler mobilskärmar som kastar sitt kalla ljus i åhörarnas ansikten. Även Anna Denell passar på att kolla sitt flöde.

– Tur att twitter finns. Det bästa som sägs någon annanstans kan man alltid läsa där, säger Anna.

Men dolt bakom den monotona svadan är det radikala idéer om en ny ekonomisk världsordning som presenteras.

En viss skepticism är befogad, menar Anna Denell.

– Vissa saker tenderar att sägas så ofta att det blir en sanning. Som att globaliseringen är något helt nytt när det i själva verket är en process som hållit på i hundra år.

Men samtidigt:

– Jag tror att sharing economy kommer att få stora konsekvenser. Att digitaliseringen driver på ett helt nytt ekonomiskt system där ägande bytts ut mot delande, även om det inte heller är något nytt egentligen.

Faktum är att digitaliseringen redan nu minskat behovet av kontorslokaler. Det går att sitta var som helst och företag behöver inte lika mycket plats för att förvara papper och pärmar. Anna Denell ser också hur delningsekonomin och digitalisering skapar möjligheter.

– Det är inte hållbart att de flesta kontorslokaler- står tomma en stor del av veckan. Andra kan använda dem kvällstid eller på helger, exempelvis till kvällskurser.

Hon tror att utvecklingen kommer att leda till helt nya affärsmodeller och en annan struktur i hyresavtalen. För att möta efterfrågan på ökad flexibilitet har Vasakronan bland annat tagit fram nya hyresavtal utan bindningstid. Man inser snabbt att hon som hållbarhetschef har ett finger med i det mesta som rör Vasakronan.

Anna Denell representerar fastighetsbranschen när nya transportlösningar diskuteras.

tisdag kl: 15:02
Besöker seminariet ”Tonvis med gods – hur klarar kommunerna den utmaningen?”

Transportfrågor hör till det som hamnat allt högre på Anna Denells agenda. Hon är troligen den enda representanten från fastighetsbranschen här, och hon är lite kritisk mot sin egen bransch.

– Jag tror att vi måste börja intressera oss mer för vad som händer utanför husen.

När vi senare passerar Donners plats håller någon, täckt av ett stort tygsjok (oklart varför), upp en lapp med texten ”Odlad hälsa”. Vi är på språng och hinner inte fördjupa oss närmare, även om budskapet har bäring på privatpersonen Anna Denell.

Hon är för det första så gott som vegetarian.

– Jag äter kött ibland. Men väljer oftast vegetariskt för miljön och hälsans skull.

Och hon när ett stort odlingsintresse. Ett tag hade hon trädgårdsbutik i garaget tillsammans med en kompis. Men det gick så pass bra att kollegan flyttade till större lokaler och Anna avvecklade sitt engagemang.

Tisdag kl: 16:13
Deltar i seminariet ”Hur tacklar vi framtidens klimat- och energiutmaningar?”

När Anna Denell kliver upp på scen för att berätta om Vasakronans framgångsrika arbete med energieffektivisering intar hon automatiskt tredje position i balett. Fötterna vinklade 90 grader. Efter ett tag växlar hon till första position, vinklade 180 grader.

– Nej, jag har inte dansat balett på någon högre nivå. Men kanske sitter det kvar sen jag var fyra och dansade, skrattar hon när jag frågar efteråt.

Anna Denell utstrålar scennärvaro och jag får hela tiden känslan av att hon är oerhört intresserad av vad övriga panelmedlemmar har att säga.

– Om jag är det? Anna skrattar. Kanske inte alltid. Men man måste ju hänga med. Det blir pinsamt om man får en följdfråga på vad någon annan sagt och man inte lyssnat.

Liksom som för många andra är Almedalsveckan för Anna Denell som en skolavslutning inför en välbehövlig ledighet.

Skeptikern i mig säger att närvaron i Almedalen trots allt kanske bara är en show för att teckna ännu ett lönsamt kontrakt.

– Jag skulle personligen inte känna mig bekväm om min närvaro här bara handlade om att göra affärer. Men inte heller skulle jag vara bekväm om det bara var ren lobbyism grundad i en privat övertygelse. För mig är det viktigt att hållbarhetsarbetet stärker Vasakronans värde, annars är det inte intressant för mig.

Företag kan aldrig bli framgångsrika i en värld där människor och planet inte mår bra.

Anna Denell berättar att hon var intresserad av gröna frågor (den tidens hållbarhet) redan när hon gick på lantmäterilinjen på KTH. Men det falnade när hon märkte att omgivningens intresse var svalt. Hon behöver ett sammanhang. Det fick hon när hon flera år senare lyssnade på Anders Wijkman.

– Jag drivs av ett rent känslomässigt engagemang. Kanske hade jag kunnat välja att engagera mig i exempelvis Greenpeace. Men jag insåg tidigt den nära kopplingen till framtida lönsamhet. Företag kan aldrig bli framgångsrika i en värld där människor och planet inte mår bra.

En annan viktig hållbarhetsfråga hon driver är jämställdhet.

När hon sökte in på KTH var bara drygt tio procent av de civilingenjörsutbildade kvinnor. I Annas fall var yrkesvalet dock inget aktivt ställningstagande för jämställdhet.

– Jag gick den enda linjen där tjejer var i majoritet. Det var nog först när jag kom ut i arbetslivet som det märktes att fastighetsbranschen av tradition var väldigt manlig.

Hon konstaterar att det sker en positiv utveckling där fastighetsbranschen ligger i topp i Allbrightstiftelsens branschvisa kartläggning av andelen kvinnliga vd:ar.

Är du själv aspirant?

– Hade du frågat för ett par år sedan hade jag nog sagt ja. Men sen jag inriktade mig på hållbarhetsfrågorna drivs jag mer av att få ett litet inflytande över många, än ett stort över relativt få människor.

Tisdag kl: 17:52
Mellanlandar på hotellet

Efter ett snabbt ombyte på rummet är Anna i sällskap med Vasakronans kommunikatör Rebecca L Thorell på väg till ett mingel i hållbarhetens tecken. Halvt på skämt, halvt på allvar kallar Rebecca Anna för ”Vasakronans kollektiva tagelskjorta”.

Tisdag kl: 19:12
Lyssnar på Ebba Busch Thor i Almedalsparken

Det blev ett kort mingel eftersom Anna vill lyssna på partiledartalet. Det ingår i att vara här menar hon.

– Känner du hur underbart Schersminen doftar, säger hon när vi står i parken.

Den solvarma idyllen bildar en bjärt kontrast till Ebba Busch Thors krav på att hemvändande -IS-krigare ska kunna dömas för landsförräderi.

Anna Denell är noga med att inte värdera det politiska budskapet, utan bara lyssna. Men när Ebba Busch Thor säger att kvotering är orättvist kan hon inte riktigt hålla sig.

– De som är emot kvotering tänker nog inte på att vi i mångt och mycket redan gör det idag fast i helt andra former.

onsdag kl: 09:12
Möte i en privat trädgård på Vårdklockegatan

Jag väntar utanför en brunmålad dörr inramad av prunkande stockrosor. Innanför är diskussionerna redan i full gång – ett frukostmöte om nya transportlösningar som inte finns med i det officiella Almedalsprogrammet. Vid sidan av de 3 500 programpunkterna pågår även många slutna möten som kräver speciell inbjudan.

– Jag tycker i och för sig att de är bra, eftersom man får möjlighet att diskutera viktiga frågor på ett helt annat sätt. Men om det blir för mycket och de viktigaste samtalen flyttar in bakom stängda dörrar så tappar man själva poängen med Almedalsveckan.

Anna har ytterligare ett rundabordssamtal senare idag. Hon lovar att kolla om jag kan komma med som ”inbäddad journalist”.

onsdag kl: 09:32
Deltar i seminariet ”Kan transport som tjänst bli ett Netflix för mobilitet?”

Med andan i halsen får Anna Denell på sig mikrofonen och hälsar på de andra paneldeltagarna.

– Det här är det seminarium jag känner mig mest obekväm att delta i, eftersom jag inte har någon egentlig egen erfarenhet av ämnet. Men samtidigt det som jag ser fram emot mest, säger Anna.

Ämnet handlar om vi istället för att äga bilen kan köpa olika transporttjänster. Någon, kanske en stor fastighetsägare, skulle kunna lösa samordningsproblematiken genom att bygga på sitt erbjudande med en mobilitetstjänst. Anna tittar ut över publiken och säger:

– Jag ser det inte som att det handlar om vi vill att utan att vi måste. Om det inte går att ta sig till våra lokaler på ett vettigt sätt finns det en uppenbar risk att vi inte får några kontorshyresgäster.

Onsdag kl: 11:00
Möte i ett rum hyrt av en av de större revisionsfirmorna.

På villkor att hålla på anonymiteten får jag lyssna på det slutna samtalet. Ämnet är uppförandekoder och korruptionsrisker sett ur ett hållbarhetsperspektiv. Deltagarna representerar olika näringar från bankväsende till industri.

– Problemen med dyra helikopterresor och dylikt har blivit mindre sedan vi stramade upp regelverket. Men det är problematiskt. Vi måste ju kunna skapa relationer. I internationella sammanhang är det normalt att man bjuder, säger representanten från bankvärlden.

Anna berättar att i hennes värld är standardscenariot bokstavligen något mer jordnära – tre toaletter har blivit över på bygget, vad gör byggledaren med dem?

– Men det är också en utmaning att få högre befattningshavare att inse att problemen inte bara finns längre ner i organisationen, fortsätter hon.

De andra nickar igenkännande.

Att hon lever som hon lär visade sig redan när vi skulle betala lunchen dagen innan.

Jag skulle gärna bjuda. Men då kanske det ser ut som att jag försöker köpa en positiv artikel.

Fakta / Aanna Denell

Född: 1972 i Uppsala.
Familj: man, tre barn och en hund.
Bor: i Bromma.

Tio frågor/ Anna Denell

Paradrätt i köket: Penne all’arrabiata. Jag är en fena på italienskt!
Favoritpryl: Alla som jag inte behöver äga själv, utan kan hyra eller låna.
Senast lästa bok: Ensam i Berlin av Hans Fallada.
Hit reser jag gärna igen: Dolomiterna, Italien, både sommar och vinter.
Vackraste byggnaden: Oj, det finns så många, men måste jag välja en så blir det Tessinska palatset i Stockholm.
Fulaste byggnaden: Det mesta som är byggt under 1980-talet.
Det här dansar jag gärna till: Avicii.
Om jag inte varit hållbarhetschef hade jag jobbat som: Trädgårdsmästare eller landskapsarkitekt.
Förebild: Johan Rockström.
Äter du det godaste godiset först eller sist? Först, tveklöst!

Det ligger dokument spridda över hela sammanträdesbordet i konferensrummet Grötö på SEB i Göteborg. Avtalen är klara, nu är det bara detaljerna kvar kring tillträdet som görs denna dag. 523 lägenheter i Bergsjön utanför Göteborg läggs till de 17 352 som redan finns i Willhems ägo. Ännu ett förvärv i den snabba utvecklingen som gjort bolaget till ett av de större privata bostadsbolagen.

Mikael Granath, vd på Willhem sedan starten 2011, är nöjd efter att ha satt sin signatur på alla papper och förstås skickat iväg slutbetalningen till den gamla ägaren Sven Gustafsson på fastighetsbolaget Västerstaden. Hur mycket det handlar om vill han inte berätta.

– Det blev rätt pris och ett bra pris som gör att ägarna får bra avkastning även på detta objekt, säger han underfundigt och skrattar gott. Mikael Granath är en man som alltid har nära till skrattet.

Affären är klar. Willhem tar över fastigheterna i Bergsjön och Mikael Granath och säljaren Sven Gustafsson kan ta i hand.

Även Sven Gustafsson på andra sidan bordet är nöjd. Egentligen hade han inga planer på att sälja fastigheterna men blev ”övertalad” av rådgivare på Catella inför Mipimmässan i våras. På samma mässa fick Mikael Granath reda på att husen eventuellt var ute till försäljning. Han bestämde sig på plats för att detta var en aff‘är han ville ro hem.

– Vi har inte köpt något i Göteborg sedan starten och vi har hela tiden letat efter objekt i området. Det här passar oss. Det är skött på ett sätt som vi
gillar.

AFFÄREN I BERGSJÖN är den tredje hittills i år. Förra året tillkom 1 000 lägenheter. I år landar det troligtvis på fler.

Risk för växtvärk, undrar jag när vi kommer till kontoret på Vasagatan med utsikt över Heden och Ullevi.

– Du vet, när vi tillträdde de första 11 000 lägenheterna (köpta från fd Acta, reds. anm.) så var det bara jag och några medarbetare i bolaget. Då kan jag ärligt säga att det var en utmaning att få allt att rulla. Nu är vi en organisation med 150 personer och vi har utarbetat bra processer i såväl förvaltning som renovering. Men visst är det fortfarande en utmaning att få allt att funka på nio olika orter, säger Mikael Granath.

Anna Bergstrand, vd-assistent, och Mikael Granath på kontoret med utsikt över Heden.

MIKAEL GRANATH hade en stor del i bolagets bildande. När Balder köpte upp bostadsbolaget Din Bostad 2009 lämnade Mikael Granath vd-posten. Plötsligt uppstod ett vakuum i hans karriär och funderingar fanns på att göra något helt annat. Nu, som Mikael uttrycker det, ”ledde det ena till det andra” och snart växte tankarna på att starta ett nytt bostadsbolag fram, för bostäder var det han kunde bäst efter femton år i bostadsbranschen.

Tillsammans med fastighetsrådgivarna Pangea och ABG Sundal Collier satte han ihop ett konsortium och presenterade sina idéer för olika investerare. En av dem var Första AP-fonden som aviserat att de ville ha större andelar fastigheter i investeringsportföljen.

– Ska man göra affärer med stora aktörer som AP-fonderna måste man också göra stora a‘ffärer. Vi trodde inte på att köpa fastigheter styckevis.

När Acta, med skamfilat rykte, var redo att sälja sina bestånd i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Borås, Karlstad och Linköping stod Willhem med kassa från Första AP-fonden först i kön. Bolaget Willhem var bildat. Namnet är en svengelsk ordlek på vill hem, sånt som bara göteborgare förstår.

Att bolaget skulle ha sitt huvudkontor i Göteborg föll sig också naturligt eftersom vd:n inte hade några tankar på att lämna sin födelseort. Döpt i Domkyrkan som han är. ”Mer göteborgare än så kan man inte bli”, påpekar Mikael Granath med ytterligare ett stort skratt.

Klart att det finns en övre gräns för vad vi kan betala i dessa områden. Vi säger nej till många affärer för att det är för dyrt eller för att det inte passar.

AFFÄRSMODELLEN var tämligen klar redan från början. Willhem skulle bygga sin verksamhet med egen förvaltning och på några utvalda orter i Sverige. Inga dyra tjusiga stenhus i storstäderna. Det man då letade efter och fortfarande har ögonen på är bestånd byggda på 1950-talet fram till 1980-talet. Fastigheter med utvecklingsmöjligheter, som det kallas i branschen, vilket konkret betyder renoveringar med upprustningar i nivå med nyproduktion och sedan hyreshöjningar som ger bättre avkastning även efter att alla insatser är gjorda.

Nu är inte Willhem ensam om att söka efter fastig heter i sekundära lägen och gärna i miljonprogrammen. Bolag som Akelius, Rikshem, Carnegie och Victoria Park med flera är inne på samma linje och konkurrensen har hårdnat när objekten kommer upp, konstaterar Mikael Granath.

– Klart att det finns en övre gräns för vad vi kan betala i dessa områden. Vi säger nej till många affärer för att det är för dyrt eller för att det inte passar. Det är avgörande att ha en bra analys som visar hur det går att förädla fastighetsportföljen.

På språng mot nästa affär? Målet är att öka innehavet med cirka 1 200 lägenheter per år.

JUST NU, menar Mikael Granath, är det en rätt extrem situation på marknaden som är svår att analysera.

– Vi har inga räntor och att förvärva snabbt i den miljön kan visa sig vara fantastiskt bra eller extremt riskfyllt. Det är en svår balansgång. Vi köper lite försiktigt, det är kanske inte läge att dubblera balansräkningen, konstaterar Mikael som är en försiktig general. Det ska man vara om det är pensionärernas pengar som förvaltas, menar han.

Ägarna, Första AP-fonden, har i alla fall än så länge alla skäl att gilla sin investering. Totalavkastningen ligger år efter år på runt sju procent. Och potential finns för bra utveckling även om Willhem inte lyckas köpa på sig fler fastigheter till bra pris. I det befintliga beståndet är än så länge bara tio procent renoverade.

– Ska vi köpa på oss mer är det i första hand på orter där vi redan finns och som vi vill växa på för att få rätt volym för en effektiv förvaltning. Men vi sitter inte med kniven på strupen.

Jag tycker det är opedagogiskt att tvinga på befintliga hyresgäster ett nytt pris. I de flesta andra fall bestämmer folk när de vill köpa eller inte köpa.

Vi åker ut och tittar på de nyköpta fastigheterna i Bergsjön, en förort cirka sex kilometer norr om city. Det är rätt typiska 60-talshus i tre plan som ser ut att vara väl underhållna. Här kommer Willhem, som de gör i alla sina bestånd, starta det man kallar Willhemlyftet. När en lägenhet står tom görs en renovering upp till nyproduktionsstandard men till en hyra som fortfarande är attraktiv, runt 1 350 kronor per kvadratmeter och år. Modellen att renovera hela fastigheten på en gång gillar inte Mikael Granath.

– Jag tycker det är opedagogiskt att tvinga på befintliga hyresgäster en ny prisnivå. I de flesta andra fall bestämmer människor när de vill köpa eller inte köpa, men här ska man liksom ”knö” in hyran, det är inte särskilt klokt.

Bergsjön utanför Göteborg är precis ett sådant område som passar Willhems portfölj. 60-talshus med potential för det så kallade Willhemlyftet.

ERFARENHETERNA hittills visar också att betalningsviljan har varit stor även i områden som dömts ut som ”omöjliga” för att de ligger fel och
för att de har stor andel hyresgäster med svag ekonomi, som Biskopsgården på Hisingen, där vi läst om dödskjutningar och uppgörelser i den undre världen.

– Man får vara medveten om vilka miljöer vi investerar i. Men Biskopsgården är inte bara skjutningar, de flesta som bor där trivs. Vi är aktiva och arbetar med frågor som inte bara är fastighetsskötsel. Det är till exempel projekt inom social hållbarhet, vi genomför odlingsprojekt, erbjuder läxhjälp och ställer krav på entreprenörerna att anställa människor i området. Det är ett sätt att förbättra ett område, både ur värdesynpunkt och samhällssynpunkt.

BEHOVET AV NYA BOSTÄDER och den hårda konkurrensen om begagnade objekt har fått Willhem att för första gången rikta blickarna mot nyproduktion. I Jönköping har man sökt bygglov, på egen mark.

Men går det att få lönsamhet i nyproducerade hyreshus?

– Det där att man inte kan tjäna pengar på nya hyreshus har vi hört till döddagar. Samma sak om renoveringar, men vi lyckas göra hyggliga affärer.

Mikael Granath anser också att det krävs en bred syn på problematiken för att få till fler hyresrätter.

– Ur ett samhällsperspektiv kan man fundera på om det inte krävs förändringar i hela systemet som omgärdar hyresrätten, bland annat eftersom det byggs allt för lite nya hyresrätter, och då handlar det om flera saker som behöver ses över, inte bara hyressättningssystemet.

Fakta/ Willhem AB

Ägare: Första AP-fonden.
Innehav: 17 875 lägenheter på nio tillväxtorter.
Marknadsvärde: 15,2 miljarder.

Fakta/ Mikael Granath

Yrke: Vd Willhem AB.
Ålder: 57 år.
Familj: Frun Åse, barnen David, 25 år och Emelie, 23 år.
Bor: Villa i Västra Frölunda.
Hobby: Seglar, åker längdskidor och springer.

Tio frågor/ Mikael Granath

Vackraste byggnaden? Valdemars slott på Tåsinge.
Borde inte ha byggts? DDR:s betongkolosser.
Min bästa affär? Familjens hus i Danmark.
Min sämsta affär? Aktier i Finans AB Nyckeln.
Senast lästa bok? Ensam i Berlin.
80-talsartist jag fortfarande lyssnar på? Sade.
Paradrätt i köket? Africana.
Dold talang? Händig
Favoritpryl? Segelbåt.
Finns i Göteborg men inte i Stockholm? Feskekörka.

Han är 40-plusare mitt i karriären, med fru, tre barn och villa i Täby. Gick i pappas fotspår och blev civilingenjör. Har lagom många vänner på Facebook. Presenterar sig på Linked in som någon som tror på utveckling, samarbete och en bra a–ffärsidé. Wåhlin Fastigheters frontfigur ler åt bilden av sig själv.

–™Vår affärsidé? Oj, den formuleringen ligger i min burk, säger Fredrik Jansson ärligt.

Han är 1,5 år gammal i vd-rollen för familjeföretaget Wåhlin Fastigheter och nummer tre i raden av externa vd:ar. Bakom sig har han en karriär på byggsidan, bland annat som distriktschef på Skanska samt som vice vd och marknadsdirektör på Cementa.

– Börjar jag snacka betong kan jag hålla på hur länge som helst.

Fredrik Janssons företrädare är fortfarande kvar i bolaget.

– Han fokuserade på projektutveckling medan jag ska framtidssäkra företaget med bibehållen lönsamhet. Min uppgift är att se till att det här växande företaget fortsätter växa på ett bra sätt och att vi har personal och kunder som trivs. Kund- och medarbetarundersökningar visar att vi är på väg åt rätt håll.

Asmus Pandikow bor med sambo och fem barn i en av ägarlägenheterna på taket till Sparrisen – 126 kvadrat meter med egen uteplats och utsikt över Huvudsta.
– Jag kommer från Tyskland och där är ägarlägenheter vanliga. Som jag ser det har ägarlägenheten bara fördelar. De åtta lägenhetsinnehavarna har bildat en samfällighet som beslutar om gemensamma investeringar men vad gäller vår lägenhet bestämmer vi allt själva och behöver aldrig fråga föreningen om lov för att renovera eller hyra ut till någon annan eller välja leverantör, säger Asmus Pandikow.

Wåhlin Fastigheters historia började ett år efter att Fredrik Jansson kom till världen, 1970, när snickaren Leif Wåhlin började bygga och sälja småhus. Snart kunde Leif Wåhlin köpa en hyresfastighet i Solna och företaget växte genom att köpa och renovera gamla hus men också genom att bygga nya. I dag är Wåhlin Fastigheter en av Stockholms största privatvärdar med cirka 100 fastigheter, 3™000 lägenheter och 300 lokaler. Med en personal styrka på 35 personer driver de egen projektering och förvaltning.

BOSTAD ÅT ALLA är ledstjärnan. Lösningen heter hyresrätt, men på vissa villkor. Wåhlin Fastigheter skapade rubriker när de i början av 2015 drev igenom hyreshöjningar i sitt bestånd i centrala Sundbyberg. Wåhlins hade renoverat och ville ha samma hyresnivåer som för likvärdiga fastigheter i innerstan. Fallet gick till hovrätten, som dömde till Wåhlins fördel och hyrorna höjdes med 60–80 procent. Domen väcker nya, viktiga frågor, menar Fredrik Jansson.

– Stockholms gränser förskjuts och det går inte längre att sätta hyror efter kommungränser. Hagastaden är ett exempel, där går kommungränsen mitt i en gata och två identiska lägenheter som ligger tio meter ifrån varandra kan ha olika hyror på grund av att de ligger i varsin kommun. Idag vill hyresgäster ha bra standard på sitt boende och vi hade investerat mycket i Sundbybergsfastigheten. Rätt hyror är helt avgörande för att ha råd med ett bra fastighetsbestånd och vi återinvesterar merparten av pengarna för att bygga fler hyresrätter.

Bidrar vi till ett välfungerande samhälle kring våra fastigheter så fungerar också fastigheterna.

För Wåhlins och Fredrik Jansson är det självklart att fastighetsägare har ett socialt ansvar.

– Allt hänger ihop. Bidrar vi till ett välfungerande samhälle kring våra fastigheter så fungerar också fastigheterna. Det här huset speglar den helhet vi vill stå för, säger Fredrik Jansson.

HAN SYFTAR PÅ fastigheten vi befinner oss i, Sparrisen i Huvudsta. En kontorsfastighet från 1970-talet som byggts om till bostäder. I bottenplanet finns Wåhlin Fastigheters huvudkontor, på våningarna över 103 hyresrätter och ett LSSboende i Solna stads regi.

Han syftar också på sin hyresgäst Morteza. Han är en av de 2™657 ensamkommande barn och ungdomar som kom till Sverige 2011 – 16 år gammal flydde han från krigets Afghanistan.

– Pappa är död, mamma och mina fyra syskon blev kvar. Pengarna räckte bara till att jag reste. Jag flydde med andra ungdomar i samma situation och det var tuff–t. Först kom jag till Malmö, sedan Hofors och Stockholm. Efter att ha bott hos en familj fick jag min första träningslägenhet när jag fyllde 18, säger Morteza.

I dag finns Mortezas familj i Iran. Via Skype följer de hans liv – han läser andra året på gymnasiet, extrajobbar när han kan och hjälper till som tolk i flyktingmottagandet på Stockholms centralstation.

Om ett år, när han fyller 21 och inte längre räknas som ensamkommande ungdom, måste han flytta ut. Och sedan?

–™Först ska jag klara gymnasiet, sedan behöver jag ett jobb. För att få bostad måste jag ha en inkomst, men jag kan försöka bo inneboende eller hos vänner. Sverige är bäst, här har jag min framtid, säger Morteza.

LÄGENHETEN HAR han fått via Skyddsvärnet i Stockholm – en ideell och obunden förening som sedan 1910 arbetar för att motverka social utslagning. I samarbete med kommuner, Kriminalvården och Arbetsförmedlingen erbjuder Skyddsvärnet allt från familjehem och träningslägenheter till trygghetsvärdar på stan. Träningslägenheter är ett tillfälligt stödboende som organisationen erbjuder i samarbete med hyresvärdar och kan exempelvis vara aktuellt för någon med missbruksbakgrund eller ensamkommande flyktingungdomar.

– Träningslägenheterna finns i vanliga bostadshus och ska fungera som vanliga hem. Vi står för hyreskontraktet och är värdens garanti för att hyran kommer in och att det fungerar med grannarna, säger Per-Oskar Gundel, föreståndare för Skyddsvärnets träningslägenheter.

Flyttar man in hos Wåhlin så bor man hos oss, det dyker inte upp något riskkapitalbolag efter några år.

Wåhlin Fastigheter står för hälften av Skyddsvärnets cirka 50 träningslägenheter. Ett samarbete som är helt avgörande för Skyddsvärnet. Vad vinner Wåhlins på att engagera sig socialt?

– En känsla som inte går att mäta i pengar. Vi bara vet att det är rätt och på något sätt kommer det tillbaka till oss i en positiv anda. Gör vi väl så påverkar det alla omkring oss, hyresgäster, kunder och medarbetare. Vi går in för att vara en trygg, långsiktig värd både på individ- och samhällsnivå. Flyttar man in hos Wåhlin så bor man hos oss, det dyker inte upp något riskkapitalbolag efter några år, säger Fredrik Jansson.

DET HANDLAR OCKSÅ om långsiktiga hyresgäster.

–™Solna stad har frågat om vi kan hjälpa till med ett antal lägenheter till flyktingar, vilket vi kommer att göra. Vi vill dock att de som bor i våra lägenheter ska ha en realistisk chans att bo kvar och skaffa jobb i området. Därför är det viktigt att erbjuda lägenheter med rätt hyra. I Solna har vi mycket nyproduktion och de äldre, billigare hyresrätterna är populära, dem är det låg omsättning på. Det är inte enkelt och vi är bara i början av processen, säger Fredrik Jansson.

Långsiktighet för Wåhlins handlar också om att hitta hållbar finansiering. Därför har de bland annat satsat på ägarlägenheter. På taket till fastigheten Sparrisen i Huvudsta har Wåhlins byggt åtta ägarlägenheter – som en av de första i Sverige att kombinera ägarlägenheter och hyresrätter i samma fastighet.

– Ägarlägenheter är ingen jättegrej för oss, vi har hittills byggt totalt 14 stycken. Men vi använder ibland vindarna i nyförvärv till ägarlägenheter. Det är ett sätt att få möjlighet att köpa eller renovera hyresrätterna under vinden, säger Fredrik Jansson.

Tillväxtplanen säger att Wåhlin Fastigheter ska växa med 200–300 nyproducerade lägenheter per år, cirka 200 ska årligen renoveras. Projektet Rödlöken i Huvudsta, med 141 nybyggda hyresrätter, har till exempel just avslutats. 450 hyresrätter ska byggas i Sundbyberg och ytterligare 32 i Beckomberga. Tillbaka till affärsidén – hur lyder den?

–™Att jag inte kan den utantill är ingen kritik mot det som har varit. Vi har vuxit så mycket och lagt all kraft på det. Vi tittar just nu på hur vi ska prata om oss själva. Jag säger som vår ägare brukar säga, vi är ett tillväxtföretag som vill ha nöjda kunder och medarbetare och ska växa med marknaden, avslutar Fredrik Jansson.

– Vi är ett tillväxtföretag som vill ha nöjda kunder och medarbetare och ska växa med marknaden, säger Fredrik Jansson.

FAKTA/ WÅHLIN FASTIGHETER

Affärsidé: Att hyra ut bostäder och lokaler i egen förvaltning i Storstockholm, att vara ett långsiktigt tillväxtföretag som förvaltar, förvärvar och förädlar och som ska växa i takt med marknadens förutsättningar.
Ägare: Leif Wåhlin.
Antal anställda: 35.
Övrigt: Driver även golfanläggningen Arlandastad Golf.

FAKTA/ FREDRIK JANSSON

Fredrik Jansson

Yrke: vd för Wåhlin Fastigheter AB.
Ålder: 46.
Familj: Fru och tre barn.
Bor: Täby.
Fritiden: Motion, skjutsa barn, pyssla med hem och hus och resa med familjen.

TIO FRÅGOR/ FREDRIK JANSSON

Favoritfastighet: Mitt eget hem – och Wåhlin Fastigheters hus på Danviksklippan, den utsikten är svårslagen.
Favoritpryl: Allt som är tekniskt och mina grillar.
Favoritmänniska: Det blir flera, familjen.
Senaste kulturupplevelsen: En man som heter Ove på Chinateatern.
Skrattar till: Allt mellan himmel och jord.
Dold talang: Händig och klurig på det mesta.
Vill se mer av: Medmänsklighet.
Vill se mindre av: Falskhet.
Drömboende: Villa med tomt vid havet och en stor grill.
Dagens första tanke: Äntligen morgon!